Kampen står mellan fascism och frihet
GÄSTKRÖNIKA Det här är bara en varning. Vi bryter dina fingrar för att du inte ska kunna teckna. De maskerade männen tog tag i 63-årige Ali Farzats armar och krossade båda hans händer. Händelsen inträffade i augusti år 2011 i Damaskus. Farzat är en av Syriens mest kända tecknare.
När upploppen inleddes i landet blev han och många andra konstnärer allt djärvare. Därför började han teckna kritiska bilder av Bashar al-Assad. För detta fick Farzat betala ett högt pris. I dag lever han i exil.
Satir är kanske den farligaste konstformen. Några få pennstreck kan teckna en hel politisk berättelse. Men det värsta med satir är nog att den är rolig. Skrattet kan förminska vilken auktoritet som helst.
En del krafter försöker utnyttja terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo genom att framställa den som en kamp mellan väst och öst. Mellan islam och tolerans. Mellan ett vi som är upplysta mot ett dom som är barbarer.
Det där är en farlig uppdelning för den riskerar att osynliggöra alla de muslimer och icke-muslimer, inte minst i Mellanöstern, som kämpar för det fria ordet.
I själva verket finns den främsta satiren, kritiken och analysen av terrorister och IS att finna i den muslimska världen. Det är bara att googla för att hitta en uppsjö av komiska sketcher och videoklipp på nätet.
Farzat är en av tusentals artister, författare, sångare och poeter som misshandlats, fängslats eller mördats de senaste åren i Syrien. Även i Egypten hänger det fria ordet löst.
Förra året dömdes tre al-Jazira-journalister, Peter Greste, Mohamed Fahmy och Baher Mohamed, till sju års fängelse. Bara för att de gjorde sitt jobb.
Nu ska rättegången göras om, men journalisterna sitter kvar i sina celler.
Den som vill hylla demokratin kan till exempel uppmärksamma att det i år är exakt tio år sedan som Damaskusdeklarationen undertecknades i Syrien. Ett dokument som mejslades fram av både sekulära oppositionsgrupper och religiösa. Deklarationen anses vara ett av de tydligaste uttalandena mot diktatorn Bashar al-Assads regim och samtidigt det farligaste eftersom den samlade så breda grupper.
Kraven från oppositionen handlade just om press- och yttrandefrihet. I dag vet vi att det inte blev något av kraven.
Kampen står inte mellan islam och tolerans, den står mellan fascism och frihet. Vänd inte ryggen åt alla de människor som i dag offrar sina liv för yttrandefriheten. Alla som vill värna det fria ordet bör därför sträcka ut en hand till sina medmänniskor i Mellanöstern.
Jag tror att det är bästa sättet att hedra minnet av de mördade tecknarna i Paris.