Bostadsbristen sliter isär landet
28 oktober 2015. Bostäder
Så här en knapp vecka efter den stora flykting- och migrationspolitiska överenskommelsen är det en fråga som hänger kvar:
Vad hände egentligen med bostadsfrågan?
Här har vi sex parter som enats om insatser för att göra mottagandet av asylsökande bättre, men för att klara boendesituationen tycks man lita på att det räcker med tillfälliga lättnader i plan- och byggregleringarna och ett ökat statsbidrag till kommuner som faktiskt bygger.
Det är ingen dålig politik, men det kommer inte räcka.
Blundar för problemet
Den svenska bristen på bostäder var akut redan innan Migrationsverket spådde att 160 000 människor kommer ha sökt asyl i Sverige innan året är slut.
I över 25 år har politikerna blundat för behovet av en social bostadspolitik och hoppats att marknader och kommuner ska lösa problemet. Resultatet imponerar inte, och bostadsbristen hotar jobb och tillväxt, den skapar trångboddhet och försvårar integration.
Parallellt med detta ser vi hur bostadspriserna slår nya svindlande rekord. I går meddelade SCB att svenskarna tillsammans har 2 635 miljarder i bostadslån. Folk är beredda att gå långt för att få någonstans
att bo, och varningarna för en bostadsbubbla blir allt tydligare.
Mer måste göras snabbt
Vi kan och bör förstås se över avdragsrätten för bolån, amorteringskrav och lånetak, men vi kommer inte undan det mest akuta: hur fler ska få någonstans att bo.
Trots att det faktiskt börjar byggas – omkring 45 000 nya bostäder kommer ha börjat byggas vid nyår enligt Sveriges byggindustrier – måste mer göras. Och det snabbt.
Här och nu behövs det lösningar som de snabbyggda modulhusen i Ankarsum eller de massproducerade Stockholmshusen i huvudstaden.
Staten, kommuner, allmännytta och privata bostadsbolag måste också hitta former för att investera i billiga hyresrätter. Och om kommuner och andra markägare inte vill bygga måste det till morot och piska.
Måste bygga nu
Bostadsbyggandet måste finnas med i all planering av ny infrastruktur. Staten bör göra det klart att man ställer upp med att bygga vägar och räls i utbyte mot kommunala satsningar på nya bostäder och bostadsområden.
Man kan ta planansvaret från kommuner som inte planlägger mark för byggen. Man kan begränsa möjligheterna att överklaga bygglov och förenkla statens regelverk för byggande.
Den beröringsskräck som våra politiker har inför bostadspolitiken duger inte längre.
Ska Sverige hålla ihop måste vi bygga nu.