Löfvens svaghet är Moderaterna

Folk och försvars rikskonferens i Sälen började med att Stefan Löfvens regeringsplan gick sönder. En och en halv timme efter utsatt tid klev han upp i talarstolen och citerade Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga "Äntligen stod prästen i predikstolen.

Men mycket till predikan blev det inte.

Stefan Löfven presenterade rakt och sakligt regeringens nya säkerhetsstrategi och beskrev vilka nationella intressen regeringen vill värna och vilka risker som finns.

Åtta hot

Strategin pekar på åtta olika konkreta hot mot Sverige, från militära hot och cyberattacker till klimatförändringar.
Det främsta hotet är Ryssland som genom sin upprustning och aggressiva beteende mot andra länder ritat om den säkerhetspolitiska kartan. Den skönmålning av Vladimir Putins rike som präglade Fredrik Reinfeldts regeringsår har ersatts av krass realism.

Fördubblade militärutgifter

Och fakta är inte särskilt uppmuntrande. Rysslands militärutgifter har fördubblats de senaste tio åren. Vladimir Putin har skickat in militär i Georgien och annekterat Krimhalvön i Ukraina. Ryska trupper har övat kärnvapenangrepp på huvudstäder i väst, bland annat mot Stockholm.

Genom desinformation och cyberattacker försöker Ryssland påverka inrikespolitiken i andra länder och hjälpa högerpopulistiska partier. Angreppet på det amerikanska presidentvalet är unikt i sin omfattning.
Stefan Löfven uteslöt inte att något liknande kan hända i Sverige inför valet 2018.

Tuffare S-retorik

Den socialdemokratiska retoriken kring Ryssland och försvarspolitiken har det senaste året blivit allt tuffare. Det är en återgång till en äldre och mer försvarsvänlig Socialdemokrati med båda fötterna i det gamla totalförsvaret.

Det finns frågetecken kring säkerhetsstrategin, som bristen på konkretion och att hela försvarspolitiken är underfinansierad.
Men den stora svagheten när den ska omsättas i praktiken är förmodligen Moderaterna. Partiet är i dag så vekt att det är tveksamt om de klarar att komma överens över blockgränsen.

Försvaret som valfråga?

Försvarspolitik bygger traditionellt på ett givande och tagande, men det kräver en M-ledning som förmår leda och inte bara följa sina medlemmar. Att kompromissa kräver ledarskap.
När Moderaterna i går kommenterade strategin kallade de Löfven "tomhänt" och ville prata om Nato i stället. Tonläget gav intryck av att Anna Kinberg Batra tänker göra valfråga av säkerhetspolitiken.