Folkmördare ska aldrig få gömma sig i Sverige
Det är inte första gången en svensk domstol dömer i mål som handlar om fasansfulla förbrytelser under krig i andra länder. Det har hänt förut. Men dagens dom i Stockholms tingsrätt är den första som finner en svensk medborgare skyldig till folkmord.
I klartext betyder det ett brott som helt eller delvis ska utplåna en befolkningsgrupp, antingen den definieras som etnisk, religiös, nationell eller "rasmässigt bestämd".
Människor slaktades
I april 1994 var det precis det som hände i Rwanda. Omkring en miljon tutsier mördades på några veckor i en massaker som organiserades av regeringspartiet och grupper av hutumilis. Människor sköts, klubbades ihjäl och slaktades med machetes.
Omvärlden reagerade, men handlade inte. Folkmordet fick fortsätta, trots att världen visste.
Stanislas Mbanenande från Gävle, som i dag dömdes i Stockholms tingsrätt, hade enligt rätten en informell roll som ledare vid massakern i staden Kibuye, en av de värsta under hela folkmordet. Domstolen anser det också bevisat att han själv bland annat skjutit med automatvapen rakt in i folkmassor.
Precis hur många som dog kan inte ens de poliser som utrett brotten säga.
Mbanenande själv har under hela rättegången hävdat att han är oskyldig, att de vittnen som pekat ut honom måste minnas fel och att han är utsatt för en komplott från myndigheterna i Rwanda. Därför lär domen överklagas, och rättsprocessen fortsätta.
Nytt ljus
Ändå tvingar redan dagens dom oss att betrakta vår plats i världen i ett nytt ljus. Folkrättsbrott handlar inte längre bara om FN-resolutioner och diplomatiska signaler. Nu handlar det om en man från Gävle.
Målet i Stockholms tingsrätt har beskrivits som det allvarligaste en svensk domstol någonsin hanterat. Det har gått 19 år och brotten har begåtts i ett fjärran land. Polisutredningen har tagit två år. Rättegången har pågått sedan förra hösten, och en del av den har fått genomföras i Rwanda.
Ytterst har processen handlat om att ge de enskilda människor som utsattes för våldet i Kibuye ett slags upprättelse. Ett perspektiv som till sist är på väg att få genomslag genom den internationella brottmålsdomstolen och tribunaler. De folkrättsbrott som begås i dag, till exempel i Syrien, kommer förr eller senare att straffas.
Rättegången har varit en utmaning för polis och rättsväsende. Men om den svenska rättsstaten inte ska bli ett skydd för människor som begått brott mot mänskligheten är det en utmaning som måste antas.
För den som begår de värsta brotten får det aldrig finnas någonstans att gömma sig. Det är det dagens dom i Stockholms tingsrätt handlar om.