Sverige gav grönt ljus åt Putins gas
Naivitet är inte den enda förklaringen
Det har gått drygt tio år sedan centerpartisten Andreas Carlgren på en pressträff berättade att den svenska regeringen godkände byggandet av gasledningen Nord Stream 1.
Det snöade den där dagen, och det kändes symboliskt.
Medan den svenska miljöministern stod i sin talarstol och pratade om musslor, plankton och alfåglar ritades Europas säkerhetspolitiska karta om. Och vi visste det. Jag vet, eftersom jag var där.
Att Ryssland ville sälja sin gas direkt till Tyskland genom gasledningar man själv kontrollerade har alltid handlat om säkerhetspolitik. Kreml gillade inte tanken på pipelines på marken genom länder i östra Europa. Det gav till exempel Ukraina en makt Kreml inte ville att landet skulle ha.
Usel politik
Att ledningen dessutom har ökat det europeiska beroendet av fossil gas behöver knappast sägas. Inte att det är usel politik när klimatkrisen blir allt mer akut heller.
Alla visste det också, redan 2011.
Då hävdade regeringen att man saknade lagliga skäl att säga nej till att ledningen drogs i svensk ekonomisk zon. Den historieskrivningen ifrågasätts idag. Sanningen var kanske snarare att Carlgren och hans regering ogärna ville sätta sig på tvären.
Inte bara neutralitet
Att konsortiet bakom Nord Stream där den ryska energijätten Gazprom är huvudägare lyckades få igenom sina planer ska kanske skyllas på naivitet. Men som Dagens Nyheter berättar idag är det inte hela förklaringen. De ryska gasintressenas inhyrda lobbyister har också arbetat hårt, inte minst i Sverige.
Idag presenterade EU-kommissionen en plan för att minska unionens beroende av importerad energi, i synnerhet rysk gas. Grundtanken är att öka produktionen av förnyelsebar energi. Sol, vind och bioenergi kan vi tillverka själva. Dessutom vill kommissionen att länderna i Europa ska bli duktigare på att spara energi.
Verkligen hög tid
Man kan säga att det är hög tid, både för EU:s omställningsplan och för den tyska regeringens beslut att stoppa starten av Nord Stream 2.
Det borde inte ha behövts att elpriserna i södra Sverige skulle rusa för att inse att Europa inte kan vara beroende av rysk fossilgas. Det borde inte ha behövts hot om kärnvapen från Putin. Det borde framför allt inte ha behövts en miljon flyktingar, raketartilleri mot civila bostadsområden och ett fullskaligt krig.
Andreas Carlgren var bara en liten spelare när han stod och pratade om musslorna på Norra Midsjöbanken i november 2011. Men den svenska regeringens beslut att tillåta bygget av gasledningen utanför Gotland blev ett steg på vägen mot den situation världen befinner sig i nu.
Den senaste veckan har visat precis hur ohållbart fossilsamhället är. För klimatet, men också för möjligheten att stå upp mot auktoritära regimer som Putins.