Tobias Krantz har något att bita i...
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-13
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
All diskriminering är inte förkastlig. Som samhällsintresse är den ibland snarare önskvärd. I USA har den så kallade positiva särbehandlingen betytt mycket för de svartas jämlikhetskamp. Detsamma kan dock knappast hävdas när det gäller den svenska jämställdheten. Här har särbehandlingen slagit knut på universitetens och högskolornas antagningssystem och hamnat i konflikt med både jämställdhet och jämlikhet.
Två domar, en i Svea hovrätt så sent som i december förra året och en i Högsta domstolen 2006, har slagit fast att positiv särbehandling tillämpats på ett olagligt sätt.
Och nu vill regeringen stryka bestämmelsen om särbehandling i högskoleregleringen. Högskoleminister Tobias Krantz (FP) anger som främsta skäl, bland dem han framförde på DN Debatt i går, den könskvotering som till en överväldigande del drabbar kvinnor:
”Utbildningssystemet ska öppna dörrar – inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor.”
Mot en sådan syn finns inget att invända.
När män genom könskvotering slår ut kvinnor i antagningen till exempelvis en prestigefylld veterinärutbildning kan det mycket väl upplevas som stötande, vilket var precis vad Svea hovrätt gjorde. Visserligen hade de antagna manliga sökande högsta betyg, men dessa män var få jämfört med de bortkvorterade kvinnorna, som också hade högsta betyg, och rätten fann att kvoteringen inte stod i proportion till den begränsade effekten på jämställdheten som den skulle ge.
Frågan är vad skrotningen av särbehandlingen får för betydelse och hur arbetet för jämställdhet och jämlikhet i stället skall bedrivas.
Börja med ungdomsskolan, som grundlägger vissa av de skevheter som följer med upp på högskolenivå. Det omfattande Individualstatistikprojektet, som inleddes vid Göteborgs universitet redan i början av 1960-talet, har kunnat slå fast att kön och klass har stark påverkan på betygen. Om en flicka från övre medelklass och en kille från arbetarklass är lika begåvade är det flickan som närmast systematiskt får det höga betyget.
Här har Tobias Krantz och hans regeringskollegor något att bita i. En resursförstärkning riktad mot främst grundskolan – med en ”positiv särbehandling” av områden med elever från studieovana hem – kunde vara motiverad. Om det nu ligger i deras intresse.