Var är Jimmie ”vet inte” Åkesson någonstans?

Först visste han inget. Nu har han gått upp i rök.

Henrik Jalalian

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2023-08-17

helskärm

Det började med att Jimmie Åkesson (SD) aldrig visste något. Så fort en partikamrat gjorde bort sig – vilket hände hela tiden – såg han trött och besvärad ut. Som en småbarnsförälder där barnen målat med fingerfärg på väggarna och för femtielfte gången ställt frågan ”varför då?” om något fullständigt trivialt.

Till slut tryter tålamodet.

Jimmie Åkesson började ta till de tre magiska orden. Det uttryck som är varje småbarnsförälders reträttpost: ”jag vet inte.” ”Jag vet inte varför dinosaurier inte äter prinsesstårta. Jag vet inte varför en Sverigedemokrat i Strutsarp hyllar Hitler”.

Det blev liksom hans signum. Det var väldigt konstigt, men det funkade. Han var något så unikt som en partiledare som helt verkade sakna insyn i sitt eget parti. Och eftersom han aldrig visste något behövde han inte heller ge några svar. Det var som en gimmick, ungefär som Gunnar Strängs hängslen eller Fälldins sävlighet.

Han blev Jimmie ”jag vet inte” Åkesson.

Men var är han nu någonstans? Partiledaren har gått upp i rök.

Under Almedalsveckan kallade han in Linda Lindberg (SD) som ersättare. Under de senaste veckornas tumult om Pride och koranbränningar gick han inte att få tag på. Johan Pehrson (L) har anropat honom, avkrävt svar om Söders homofobi. Men partiledaren svarar inte. Han är på Hawaii-fest i Sölvesborg.

Jag tror att han gett upp. Han orkar inte längre med alla Jomshofar och Södrar. Kan inte förmå sig att en enda gång till svara på varför Björn Söder påstår att Pride har ”kopplingar till pedofili”. Eller varför Jomshof sagt om koranbränningar ”blir de upprörda, så elda hundra till”. Nej, nu får det fanimej räcka, tänker Åkesson.

Det är lätt att förstå honom. Han är ju den enda som kan någonting i partiet. Han har dragit upp SD ur gyttjan. Tagit dem från ett vit makt-parti till maktens finrum.

Kanske trodde Jimmie att han skulle få bättre kollegor när partiet blev insläppta i värmen.

Men nu när SD fått nycklarna till Rosenbad har Jimmie insett något fasansfullt: han är fortfarande omgiven av idioter. SD-ledarens ständiga ”jag vet inte” var inte en tillfällig reträttplats, utan en slutstation. Hans barn kommer aldrig växa upp.

De har fina kostymer men ursprunget lyser igenom. Kollegorna beter sig fortfarande som okultiverade skinnskallar. Barn som frågar ”varför då” när han försöker förklara att de inte kan uppmana till koranbränningar i en säkerhetspolitisk kris.

Åkesson tycker säkert som Söder och Jomshof. Men han är mer sofistikerad. Och nu klarar han det inte längre. I 18 år har Åkesson varit den enda vuxna i rummet på en förvuxen förskola.

Åkessons alla ”jag vet inte” handlar förstås inte om dåligt minne, dålig insyn eller kunskapsluckor.

De är rop på hjälp.

Egentligen verkar han vilja säga något annat.

”Ta mig härifrån.”