Det finns alternativ till Svantessons passivitet
Damberg sätter fingret på regeringens slapphet
En tillfällig höjning av barnbidragen med 200 kronor under tre sommarmånader. Två extra utbetalningar av studiebidraget till gymnasieelever. 500 kronor mer i underhållsstöd för hårt pressade ensamstående föräldrar.
Dessutom förslaget om stöd till kommunala sommaraktiviteter med lunch för barn och ungdomar som Magdalena Andersson presenterade igår.
Den som vill läsa den socialdemokratiska vårbudgetmotionen som politisk kommunikation behöver inte leta mellan raderna. Mikael Damberg valde ändå att för säkerhets skull uttolka budskapet.
– Det är inte barnen som ska betala kostnaden för krisen, förklarade han när han berättade om förslagen.
Barnen drabbas värst
Hushållen befinner sig i kris, och värst drabbas barnen som bär det minsta ansvaret. Samtidigt väljer regeringen att sitta med armarna i kors.
Damberg menar att förslagen är finansierade, inte minst genom att avgiften på elbolagens övervinster förlängs.
Vi är många som hade önskat oss mer. Men det ligger knappast i en tidigare socialdemokratisk finansministers natur att kasta alla restriktioner bara för att rollen är oppositionspolitikerns. Det som föreslås går att genomföra.
Inget av det Damberg föreslår lär dock bli verklighet. Frågar man Svantesson, Kristersson eller Busch varför kommer de med en mun att svara att inflationen måste bekämpas.
Moraliskt provocerande
Liknöjdheten borde vara moraliskt provocerande, speciellt när det är barn vi talar om. Men problemet är inte bara moraliskt.
Vi har goda skäl att fråga oss om inte regeringens passivitet kan skada ekonomin och till och med hjälpa inflationen att bita sig fast.
Byggandet har tvärstannat, liksom beställningarna av till exempel småhus. Att återstarta det kommer att innebära flaskhalsar, personalbrist och stigande priser. Samma sak kan sägas om detaljhandeln som drabbas av allt fler konkurser.
Skolor och andra kommunala tjänster tvingas nu dra ner på personal eftersom regeringen vägrar ge besked om framtiden. Det kommer att bli dyrt, och driva upp kostnaderna att en dag locka dem tillbaka.
Högre pris på arbete
Besparingar i vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik betyder ett mindre arbetskraftsutbud, för att tala ekonomspråk. Enligt marknadens logik innebär det på sikt högre pris på arbete, i alla fall på sikt.
Så där skulle vi kunna fortsätta. Neddragningar på CSN betyder att ansökningar om omställningsstudiestöd inte kan handläggas. Minskade anslag till Länsstyrelser och andra myndigheter kan bromsa tillståndsprocesser, till exempel för elnätsutbyggnad.
På punkt efter punkt betyder regeringens passivitet inte bara att svenska hushåll far illa. Den urholkar också den svenska ekonomins möjligheter att befria sig från inflation på lång sikt.
Damberg vet att dagens förslag inte kommer att genomföras. Men han hoppas antagligen att de ska sätta fingret på regeringens svaghet.
Att inte göra någonting är inte ett ett sätt att ta ansvar. Det är passivitet.
Och det finns ett alternativ.