KU måste sätta stopp
Fredrik Reinfeldt avslöjade inte några nyheter om affären med planerna på en svensk vapenfabrik i diktaturens Saudiarabien. Det behövde han inte heller. Genom framför allt ekoredaktionens arbete har historien om beskrivits med alla sina märkliga detaljer, bulvanföretaget SSTI, plastkassar med rosa grisar och märklig kontantbetalningar.
Vad skulle en statsminister kunna tillägga?
Däremot hade Reinfeldt kunnat svara på den fråga som återstår. Är det rimligt att allt detta har hänt utan åtminstone ett indirekt politiskt godkännande från högsta ort? Är det ens möjligt?
Skjuter ansvaret nedåt
Precis som Sten Tolgfors i förra veckan valde Reinfeldt i dag att skjuta ansvaret neråt. Om det har begåtts misstag har det skett längre ner i organisationen, av tjänstemän som överträtt sina befogenheter.
Regeringen och regeringskansliet är utan skuld.
"Regeringskansliet har vare sig initierat, sanktionerat eller finansierat bildandet av ett bolag", sa Reinfeldt som ett eko av Tolgfors förra veckan.
Hela problemet med svensk vapenexport till en av världens hårdaste diktaturer - där vapenfabriken bara är en liten del - förvandlades i dag till en fråga om delegation och formaliteter. Och om att ha ryggen fri.
Det är möjligt att det räcker för konstitutionsutskottets majoritet. Men för oss andra räcker det inte.
Reglerna måste ändras
Saudiaffären måste leda till att reglerna för vapenexporten förändras.
Inte ens de borgerliga riksdagsledamöterna i KU kan dock rimligen acceptera statsministerns svar när det gäller dagens andra stora ämne, hanteringen av offentliga handlingar i regeringskansliet.
Det handlar bland annat om de kvitton från näringsdepartementets interna representation som Aftonbladet begärde att få se. I stället för att lämna ut pappren startade departementet en intern storstädning, och till sist lämnades kvittona ut till ekot innan Aftonbladet fick se dem.
Om detta har Annie Lööf talat osanning inför KU, och tvingats be om ursäkt.
Regeringen har dessutom fått hård kritik av JO för hanteringen av offentliga handlingar.
Inte mycket att säga
Statsministern hade inte mycket att säga. Visst händer det att det tar för långt tid att pröva om handlingar kan lämnas ut, men det händer också att det går fort. Och visst har regeringen lyssnat på kritiken, men det är statsministerns uppfattning att redan dagens rutiner följer lagens krav.
Det duger helt enkelt inte. Offentlighetsprincipen är grundlagsfäst och en viktig del av den svenska demokratin. Den kan statsministern inte vifta bort med prat om hemligheter eller att det blir för jobbigt att lämna ut handlingar inom rimlig tid.
Dessutom finns det inte någon som kan något om politik som tror att det som hände med Annie Lööfs kvitton faktiskt handlar om praktiska problem eller enskilda misstag. Det handlade om ett klassiskt, om än klumpigt, försök att bluffa sig ur en politisk kris.
Och bluffandet fortsatte ända in i förhöret hos KU.
Så kan vi inte ha det.