När tar piskorna slut, Gunnar Strömmer?
Snart har vi nog dagis på Kumla
Justitieministern Gunnar Strömmer (M) har tillsatt en utredning som ser över svensk straffrätt. Det handlar om ett perspektivskifte i synen på straff: från fokus på gärningsmannen, till fokus på brottsoffer och samhällsskydd.
I praktiken innebär det längre straff, slopad mängdrabatt, mindre hänsyn till personliga omständigheter. Dessutom ska fler kunna häktas. Presumtionen, att man ska undvika fängelse om annan påföljd kan ges, ska tas bort.
Hur ett samhälle väljer att tackla en växande kriminalitet handlar i grunden om vilken människosyn som styr. Att fokus på brottsoffer ökar är inte en dålig idé, i synnerhet inte kopplat till sexualbrott. Men det är något som skaver med den pågående samhällsutvecklingen. Enligt Tidögänget ska problemet med allt yngre gärningsmän lösas genom att straffåldern sänks.
Parallellt med att man ger högre straff till de som väl åker in, ska man övervaka resterande medborgare med utökade kameror, buggning och visitationszoner.
Allt det här kan vara en lösning. Låser man in tillräckligt många försvinner ju de facto en hel del kriminella från gatorna. Men det stoppar inte nyrekryteringen eller att brotten fortsätter.
Låt oss ta Encrochat som exempel. Meddelartjänsten gjorde att flera tunga kriminella försvann från gatorna. Men... skjutningarna fortsatte.
Att det är skjutningar var och varannan dag i Sverige är inget mindre än en ren katastrof. Men avsaknaden av förebyggande åtgärder är överhängande. Precis som bristen på fängelseplatser.
Kriminologer har, till både denna och föregående regering, höjt ett varningens finger för fokuset på repressiva åtgärder. Den sammanlagda forskningen visar att längre straff inte minskar brottsligheten. Det gör däremot förebyggande åtgärder och alternativ
Men de verkar tala för döva öron. Det hela får en att tänka på den första versen i Lars Winnerbäcks låt “Du gamla, fria nord” som släpptes för snart 24 år sedan.
“Dom tog det sista fyllot, på den sista permissionen,
Dom beslagtog hans sista ägodel,
och släpade honom hårdhänt sen ner till stationen,
Dom sa: Okej, stan är lugn nu. Nu kan ni låta era söta, vita barn springa omkring.
Och dom kom ut ur sina gömmor, och dom såg sig runt, men dom såg ingenting”
Byter man ut ordet fyllo mot gangsters är det som en beskrivning av den slutstation Tidöavtalet kommer ta oss till. Och frågan blir då: När tar Strömmers piskor slut? När vi har dagis på Kumla?