Gärna Turkiet i EU men först reformer

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utrikesministrarna räddade ansiktet på sina chefer. I alla fall den här gången. Det ser inte ut att bli något jättebråk om Turkiet på EU-toppmötet som börjar i?morgon.

Förhandlingarna med Ankara fortsätter, men i långsammare takt. På åtta områden blir det stopp, eftersom Turkiet vägrar öppna sina hamnar för cypriotiska fartyg.

EU har tagit stora steg genom att först ge Turkiet ställning som kandidatland år 1999 och sedan börja förhandla om medlemskap för ett drygt år sedan. Krångel på vägen har varit en del av varje anslutningsprocess.

Cypern – ett problem

Det som gör Turkiet speciellt är de politiska dimensionerna. EU har tagit in en delad ö, Cypern, utan att ha löst de grundläggande problemen. Grekland och Cypern använder sin vetorätt på ett sätt som borde leda till kraftigare reaktioner från övriga medlemsstater. På den andra sidan vägrar den turkiska militären att gå med på eftergifter samtidigt som nationalistiska partier mobiliserar.

Därför har EU varken kunnat uppfylla löftet till turkcyprioterna att göra deras tillvaro lättare eller till grekcyprioterna att Turkiet skulle öppna sina hamnar.

Finns brister i demokratin

Situationen utnyttjas av de politiska ledare i EU som ogillar tanken på ett muslimskt land i unionen.

Sverige vill se Turkiet som EU-medlem. Där finns det ingen skillnad mellan den nuvarande och den förra regeringen. Det är bra att Carl Bildt och Cecilia Malmström försöker hålla förhandlingarna vid liv.

Ett demokratiskt Turkiet kan bidra till EU:s utveckling och till goda relationer mellan Europa och Mellanöstern.

Det betyder inte att EU ska visa grönt ljus utan villkor. Bråket om Cypern skymmer lätt bristerna i demokratin och de mänskliga rättigheterna. EU-kommissionens senaste rapport varnar för att reformerna går för långsamt.

Reaktionerna på de senaste turerna bekräftar kritiken.

I vilket EU-land skulle militären i kränkt ton klaga över att regeringen gör politiska utspel utan att kolla med generalerna först?

Förhandlingsprocessen med Turkiet måste skötas på samma sätt som med övriga länder, varken elakare eller snällare.

Sverige måste fortsätta att driva de mänskliga rättigheterna. Regeringen har ärvt ett förtroendekapital som det gäller att använda klokt.

Det krävs stora förändringar

Makthavarna i Ankara vet att Sverige inte har någon dold dagordning. Därför blir svenska krav om kurdernas rättigheter och verklig yttrandefrihet särskilt viktiga. Det handlar om mer än att ändra någon enskild lag. Turkiet måste genomföra en rad reformer och se till att lagarna tillämpas på lokal nivå.

Tyvärr har Carl Bildt och Cecilia Malmström talat alltför lite om den delen av medlemsförhandlingarna, åtminstone offentligt.

Gärna Turkiet som EU-medlem, men först ett slut på tortyr och förtryck av minoriteterna. Det borde Fredrik Reinfeldt göra klart när han i?dag möter riksdagens EU-nämnd.

ME