All denna välvilja som präglar Pride
Det är verkligen vänliga veckan.
En cynisk kvällstidningsreporter kan vandra runt Pride park och häpnas över all den kärlek som strömmar från kalsongfabrikanter, bredbandsbolag och bussföretag. Alla vill vara här för att visa sin, ja – välvilja.
Årets upplaga av Stockholm Pride håller till uppe på högborgerliga Östermalms idrottsplats. Polisen, försvaret, kyrkan, Kristdemokraterna, ja till och med Arbetsförmedlingen är här med godis och ballonger. Personalen har regnbågshjärtan på tröjorna.
Jag frågar medarbetarna om det här är Arbetsförmedlingens försök att bli populär och då skrattar de högt och glatt.
– Ja så är det nog, svarar Sofia Eugenzon-Persbeck som är ansvarig för mångfalden på förmedlingen.
Hbtq-sökande har svårare att få jobb, men så är det för alla andra som befinner sig i ett utanförskap, menar hon.
– Vi har tagit hit arbetsförmedlare från hela landet. Det är viktigt att så många som möjligt får dela det här.
Ja men så är det förstås. Arbetsförmedlingen är på Pride för att arbetsförmedlarna ska få lära sig att alla har lika värde.
Polisen vill rekrytera människor ur alla grupper och försvarsmakten är glad över att så många tjejer visat intresse i år. Bussbolaget vill ha hbtq-förare och kalsongfabrikanten vill antagligen sälja sina underkläder. De som vill kan bli fotograferad i rosa kalsonger. Det blir gulliga bilder och så mycket välvilja.
I veckan har gayvärlden diskuterat huruvida Pride behövs. Lars-Åke Wilhelmsson menar att Pride blivit en folkfest som glömt sina rötter. Förr blev man misshandlad men nu är det bara mys och rosa fjäderboor.
Och visst har Pride kapats av kommersiella intressen. Precis som i Almedalen är organisationernas pr-avdelningar väl representerade. Men här finns också hiv-provtagningen som minner om svårare år. Några hundra festivalbesökare testar sig varje år.
Här finns politiker och organisationer som slåss för att asylsökande homosexuella ska få stanna i Sverige. I veckan har många också protesterat mot den nya ryska lagstiftningen som förbjuder gaypropaganda.
Faktum är att ordet bög fortfarande är ett skällsord på varenda svensk skolgård.
Jag är inte gay, men som stolt syster tar jag väldigt illa upp när jag hör dessa evigt flinande bögskämt. Jag uppskattar till och med de kristdemokratiska kvinnorna från Stockholm som bryter partitraditionen och hyr ett tält på Pride. De står där och hoppas att partiledaren en dag ska våga sig ner till festivalområdet.
De är kanske inte så coola, men i all sin välvilja är de modiga.
Och det är bättre att vilja väl än att vilja andra människor illa.