Kaoset kring Corbyn knäcker Labourpartiet
I går kväll talade Labour-ledaren Jeremy Corbyn för cirka 10 000 människor som samlats vid Londons Parliament Square.
– Låt inte människorna som vill oss illa splittra oss, var budskapet från partiledaren.
Men splittring pågår.
23 av 31 skuggministrar har förklarat att de inte har förtroende för Corbyn och lämnat sina poster. Över 40 parlamentsledamöter har lämnat sina platser som talespersoner för partiet. I dag ska Labourledamöterna hålla i en förtroendeomröstning om sin partiledare, men vad det betyder i praktiken vet ingen.
Upproret mot Labourledaren handlar om hans ledarskap. Så formuleras det i alla fall i de avgångsbrev som partikollegorna fått publicerade på sajter och i tidningar.
Fast det handlar förstås om politik och vem som ska ha makt också. Lokalvalet i våras var ett nederlag och förra veckans omröstning om EU-medlemskapet betraktas som ett misslyckande för Labour.
En tredjedel av dem som brukar rösta på Labour röstade emot partilinjen om fortsatt EU-medlemskap. I partiets traditionellt starka fästen i norra Englands industrisamhällen röstade en majoritet för utträde. Corbyn - som tidigare sagt sig vare emot EU - anses dessutom ha motarbetat Labours kampanjarbete. Allt fler parlamentsledamöter fruktar att deras väljare är på väg att försvinna.
Och nu rullar upproret på.
Vem som än tagit över partiledarrollen efter valförlusten 2015 hade haft det jobbigt i dag, det ska sägas. Efter att förre ledaren Ed Miliband avgick ställdes partiet inför några viktiga frågor: Vad är Labour, vem finns Labour till för och hur i hela friden vinner partiet makten igen? Hur ska man locka väljare i Skottland, hur ska man vinna Englands medelklass och hur ska man ta tillbaka de kärnväljare i arbetarklassen som nu stöttar högerpopulistiska UKIP?
Corbyns svar har varit att be om ursäkt för det mesta Tony Blair och Gordon Brown gjorde under Labours tid vid makten 1997-2010. Fokus är kritik mot nedskärningar i offentlig sektor.
Och för att vinna stöd för sin linje ska Corbyn agitera, bygga upp en rörelse och entusiasmera de väldiga mängder av vänstersympatisörer han tror finns där ute.
Till del har budskapet har gått hem. Nya medlemmar har strömmat till, i huvudsak från London och Corbyn är fortfarande populär bland gräsrötter och fackliga. Om han skulle utmanas i en ny ledaromröstning så finns det med största sannolikhet ingen annan som har ett sådant brett medlemsstöd. Och det är till slut medlemmarna som har makten över vem som styr partiet.
Men det kräver förstås att Corbyns namn ens finns med på valsedeln vid en partiledaromröstning. Och det är nu inte så säkert.
För att få vara med på listan så måste man - enligt partiets regler - ha stöd av 20 procent av partiets ledamöter i det brittiska parlamentet och i Europaparlamentet. Och det har inte Corbyn. Däremot är det inte helt klarlagt hur reglerna ska tolkas när en sittande ledare utmanas. Ledarkrisen i Labour kan i värsta fall försvinna in i en sjaskig rättsprocess.
Kaoset i partiet har försvagat Corbyns ställning, men ingen kan tro att någon annan kandidat eller partiet som helhet stärkts under de gångna dagarna.
Efter att David Cameron deklarerad att han ska avgå som premiärminister pekar allt mer på att Storbritannien snart ska hålla ett nytt parlamentsval. Att finna svar på frågorna vad Labour är, vem de finns till för och hur de ska kunna vinna igen är allt mer akut.
Det Labour behöver nu är någon som lyfter sig över sina egna intressen och är beredd att ta ansvar för en nation som efter förra veckans folkomröstning står inför enorma utmaningar.
Någon sådan finns olyckligtvis inte i sikte.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.