Någon ordning får det vara i EU också

En grävling och en hermelin är faktiskt släkt

En grävling och en hermelin har inte så mycket gemensamt. Den ena ger ett sävligt och nästan lite långsamt intryck.

Den andra är - bokstavligt talat - snabb som en vessla. Dessutom väger en grävling i alla fall 20 gånger så mycket som en hermelin.

Ändå är de faktiskt släkt. Både grävlingen och hermelinen tillhör familjen mårddjur. Uppslagsverket beskriver det som en grupp relativt små rovdjur som ofta har en lite krökt rygg.

EU-byråkratin har precis berikat det politiska språket med ännu ett ord, nämligen taxonomi. Uttrycket kommer från biologin och zoologin och handlar från början om precis sådant som grävlingar och hermeliner. Det handlar om att ordna djur och växter i familjer och arter.

EU vill skapa ordning

Politiker och tjänstemän i EU vill också skapa ordning, men inte i bland djur och växter. Den taxonomi som just nu skapar heta stämningar handlar om investeringar och pengar. Och det handlar om klimatet.

EU försöker helt enkelt skapa ett system för att kunna avgöra vilka investeringar och satsningar som verkligen bidrar till att stoppa utsläppen av växthusgaser. Penningplacerare och myndigheter ska ha något att hålla sig till när de bedömer framtidsutsikterna.

Det är verkligen inte en dålig idé, även om man kan fråga sig varför det är nödvändigt att låna in ett ord från gammalgrekiska och biologi. Att satsa på klimatet kan låta enkelt, men i verkligheten kan effekterna vara svåra att bedöma.

Ett snabbtåg släpper inte ut någon koldioxid, men att bygga en järnväg på betong betyder stora utsläpp. En elbil lämnar mindre avtryck än en bil med förbränningsmotor, men vilken betydelse har det var batterierna tillverkas? Och hur ska man se på kärnkraften? Den släpper inte ut koldioxid, men skapar avfall som är giftigt i 100 000 år.

Problem för skogsbruket

Så där skulle man kunna fortsätta. Och det är precis det som händer i EU just nu, trots att bland annat svenska Moderater gör vad de kan för att stoppa processen.

Det skapar en del problem, till exempel för det svenska skogsbruket. I EU vill man att en åtgärd ska göra klimatnytta på 30 års sikt. Det är den tid det tar för ett träd att bli fullvuxet i ett subtropiskt klimat. Det är dessutom den tid vi har på oss till målet om klimatneutralitet ska vara uppnått.

Men det är inte ens hälften av den tid det kan ta för ett träd här hos oss att växa färdigt. Det betyder att svenska skogsföretag kan få svårt att klara kraven.

Europa behöver ett sätt att avgöra vilka investeringar som verkligen bidrar till ett bättre klimat. Vad vi än tycker om ordet taxonomi lär vi få vänja oss vid att höra det. Samtidigt måste diskussionen fortsätta. En skog i Västerbotten kan inte jämföras med en i Toscana.

Det måste till och med EU:s byråkrater förstå.

Följ ämnen i artikeln