Åkesson ger sig inte innan han får leda Agenda
SD vill bara ha ett SVT i nättrollens smak
Att den konservativa regeringen skulle ifrågasätta public service kom inte som någon överraskning. Det fanns en tid när unga moderater bedrev aktivism genom att smita från licensavgiften.
Sverigedemokraternas besatthet av SVT och Sveriges Radio är ännu djupare. Det är svårt att glömma när Jimmie Åkessons 2018 förklarade att P3 sände ”vänsterliberal smörja” och borde läggas ner.
Att Tidöavtalet kort slog fast att public services oberoende skulle ”bestå” dämpade inte oron. Känslan är att Jimmie Åkesson inte är nöjd innan han själv får leda Agenda.
En ström av ord
Nu har fortsättningen anlänt, i en ström av ord från kulturminister Parisa Liljestrand och representanter för de andra Tidö-partierna. En utredning ska titta på public service-bolagens uppdrag mellan 2026 och 2033.
Kulturministern och hennes medförfattare skriver mycket om förändring och trovärdighet. Tyngdpunkten i uppdraget ska vara sådant som kommersiella medier misslyckas med, som folkbildning och rapportering från hela landet.
Ordet journalistik används bara en gång, och då handlar det inte om oberoende.
Idrott och fredagsunderhållning
Det låter som moderata talepunkter för att SVT och Sveriges Radio borde lämna mer av idrottsevenemang och fredagsunderhållning till reklamkanalerna. Ingen säger det dock rakt ut.
Det som sägs rakt ut är däremot att ”legitimiteten” för de svenska public service-bolagen behöver öka. Det gäller speciellt i grupper som ”saknar förtroende” företagens journalistik.
Vill man vara vänlig kan man tolka det som att kulturministern oroar sig för unga svenskars mediekonsumtion. Vill man vara mindre snäll är det SD som vill ha TV och radio i nättrollens och konspirationsstollarnas smak.
Rätt mycket talar för den senare tolkningen. En stor del av utredningens uppdrag handlar nämligen om att skärpa systemet för granskning av och om sanktioner mot programinnehåll.
Löneavdrag för journalister
Sverigedemokraten Linus Bylund sa redan för flera år sedan att enskilda journalister borde få löneavdrag om deras arbete fälldes för att till exempel vara partiskt.
Partiets nuvarande talesperson i kulturfrågor, Alexander Christiansson, vill inte svara på om det fortfarande är aktuellt.
Dessutom ska bolagen bli mer ”transparenta”. Till skillnad från i skattefinansierade privatskolor vill ”medborgarna” nämligen veta hur pengarna till journalistik används, slår kulturministern fast.
Inte ens ord som oberoende och självständighet kan dölja SD:s ambition att styra journalistiken.
En sak ska Parisa Liljestrand ha beröm för. Utredningen blir parlamentarisk och kommer alltså att ha representanter för alla partier. Det lär inte hindra Sverigedemokraterna från att styra resultatet, men det skapar kanske grunden för en fortsatt debatt om oberoende journalistik i svensk public service.