Public service ska lättare kunna straffas
Det ska bli lättare att straffa public service, meddelade Tidöpartierna i dag.
En nyhet som har smugits in på sidan åtta i ett direktiv och som det inte står ett ord om i pressmeddelandet från Kulturdepartementet om framtiden för SVT och Sveriges Radio.
Där berättas att en parlamentarisk kommitté tillsätts för att föreslå hur public service ska regleras under nästa tillståndsperiod, 2026–2033.
Dessa mediebolags oberoende ska värnas, självständigheten och integriteten säkerställs, lovar kulturminister Parisa Liljestrand.
Allt detta låter bra. Allt detta är säkert bra. Att public service ska ha i uppdrag att leverera journalistik för hela landet, för att ta en av punkterna i direktivet, torde få invända mot.
Men varken i pressmeddelandet eller i den stora debattartikel i Dagens Nyheter som representanter för de fyra Tidöpartierna skrivit nämns att kommittén även ska utreda hur det ska gå att göra tillvaron svettigare för journalister som anses bryta mot villkoren om opartiskhet och saklighet.
Först på sidan åtta i själva direktivet dyker denna nyhet upp:
Förslag ska lämnas på ”ökade möjligheter till granskning och sanktioner för granskningsnämnden, så att granskningen och sanktionerna kan omfatta hela public service-verksamheten”.
Låter detta bekant? Som ett eko av någonting vi har hört förr?
Faktumet är att budskapet är likt ett krav som Sverigedemokraten Linus Bylund framförde i en intervju för några år sedan.
Bylund var irriterad över nuvarande regler, som endast ger Granskningsnämnden möjlighet att fälla företaget som bryter mot reglerna. Han tyckte att sanktionerna även ska gälla enskilda journalister.
– Det är ingen som blir av med lönen i en eller två månader. Det hotet måste finnas där, sa Bylund till tidningen Fokus.
Linus Bylund är nu inte vem som helst. Han sitter i styrelsen för Förvaltningsstiftelsen, den stiftelse som äger SVT, SR och UR.
Hans hållning är typisk för Sverigedemokraterna. Vi minns hur riksdagsledamoten Björn Söder för några månader sedan twittrade att public service måste ”reformeras i grunden”.
Och i partiets senaste motion i ämnet klagas det över att dessa mediebolag envisas med att hålla sig inom ”åsiktskorridoren”.
I dagens debattartikel återfinns en formulering som det finns skäl att misstänka anknyter till temat:
Legitimiteten ska stärkas ”hos dem som i dag saknar förtroende för, eller inte har någon relation till, public service.”
Vilka är dessa människor? Och hur ska trovärdigheten stärkas?
De mest högljudda invändningarna mot SVT och Sveriges Radio kommer från personer som befolkar den yttersta högerflanken.
Och dem går det sannolikt inte att göra nöjda med mindre än att sända dokumentärer som stödjer Trumps anklagelser om valfusk eller som driver tesen att klimathotet är en bluff.
Möjligen går det också att göra en och annan vaccinmotståndare på gott humör genom att ifrågasätta de globala dödsiffrorna för den senaste pandemin.
Nu finns det ingen anledning att bli alarmistisk. Än vet vi inte vad kommittén kommer att föreslå.
Och det finns olika uppfattningar om innebörden av detta direktiv. Dagens sanktioner regleras i Yttrandefrihetsgrundlagen, och den ska det inte petas is.
Men jag tror att det i framtiden blir viktigt vilka ledamöterna är som sitter i Granskningsnämnden.
Det är regeringen som utser dem. Det blir i utnämningen av dem som självständigheten för public service prövas.
Och dagens besked visar att Sverigedemokraterna stärker sitt inflytande över SVT, SR och UR.
Kommentar från kulturminister Parisa Liljestrand:
”Jag har noterat de upprörda kommentarerna från oppositionen gällande granskningsnämndens möjlighet att meddela sanktioner och kan konstatera att deras tolkningar av direktiven helt enkelt inte stämmer överens med verkligheten.
Precis som Sveriges Radios vd Cilla Benkö klokt konstaterat så är det fullt rimligt att samma granskning som i dag sker av det analoga innehållet också kan ske av det digitala.
Det utredningen får i uppdrag att titta på är helt enkelt hur granskningen kan göras teknikneutral. Några grundlagsförändringar ska heller inte ske, så oppositionens upprördhet är verkligen svår att förstå.”