När SD är köpta kan allt hända
21 SEPTEMBER 2015. SD-skandalen.
Är det rätt eller fel att näringslivet träffar sverigedemokrater? Detta har diskuterats fram och tillbaka sedan Dagens Industri avslöjade de nära kontakterna mellan PR-byrån Kreab, Svenskt Näringsliv och den sverigedemokratiska eliten.
Samtidigt är det inte det som är huvudfrågan.
För vem blir egentligen förvånad över avslöjanden om att lobbyistbranschen agerar moraliskt tveksamt? Tack och lov är väl dessutom inte några PR-snubbar i Stockholm representativa för svenska företagsledare.
Det har alltid stört mig när folk säger näringslivet och menar lobbyistbranschen.
De flesta i näringslivet jobbar trots allt med annat än att försöka påverka sina kompisar.
De flesta svenska företag agerar dessutom på något mer krävande marknader än sådana där man kan köpa loss en vårdcentral för 700 000 kronor och snabbt sälja den igen för 20 miljoner bara genom att känna rätt person.
Gissningsvis finns det tusentals företagare i Sverige som skulle uppskatta om deras organisation, Svenskt Näringsliv, drev någon annan fråga med ens hälften av den energi som man de senaste åren har lagt på att försvara vinster i välfärden.
Nåja, allt det där ligger trots allt lite vid sidan av.
Det mest intressanta med veckans skandal är vad den säger om Sverigedemokraterna. Ett parti som i åratal har sjungit folkhemsidéns lov omvänds till glada Almega-kapitalister efter några luncher och ölkvällar finansierade via välfärdsoligarken Peje Emilsson.
Det är i alla fall bilden som framträder. Kanske ett skäl om något att sluta dissa PR-branschen: de verkar onekligen vara väldigt effektiva. Eller så är det den sverigedemokratiska eliten som är fantastiskt lättköpt.
Hur som helst, det är detta man vill veta mer om. Hur gick det till? Vad åt de? Och när kommer den första sverigedemokratiska friskolan?
Europeisk politik i dag lever i ett nytt landskap. Två politiska block: höger och vänster, har ersatts av tre. Höger, vänster och sedan någon variant av mer eller mindre aggressiv främlingsfientlig populism. Detta tredje block flyter lite ovanpå, men i parlamentariska system spelar det naturligtvis enorm roll hur de främlingsfientliga röstar.
Även i andra frågor.
Det är lätt att få intrycket att det där med politik i dag bara handlar om att vara för eller mot invandrare, men så är det ju faktiskt inte och visst har Sverigedemokraterna gjort en intressant omsvängning gällande vinster i välfärden.
För ett år sedan förkunnade deras skolpolitiska talesperson att partiet ville begränsa vinstuttagen från friskolor, men redan våren 2015 röstar Sverigedemokraterna i stället med det borgerliga blocket.
Det är dock inte bara gällande reglering av vinster i välfärden som Sverigedemokraterna är mer höger än vänster. Man säger nej till att slopa FAS 3, nej till stärkt rehabilitering för sjukskrivna och nej till en nollvision om dödsolyckor på arbetsplatser.
För att bara ta några exempel.
Inom forskningen brukade det heta att den vinnande formeln för främlingsfientliga partier bestod av nyliberal ekonomisk politik kombinerad med auktoritära idéer gällande invandring samt brott och straff.
Och på 1990-talet såg det också i hög grad ut på detta sätt.
För Dansk Folkeparti var minskad stat och lägre skatt en lika bärande idé som minskad invandring. Svenska Ny Demokrati med Ian och Bert
följde också denna formel.
I dag är det inte riktigt så enkelt. Samma forskare (Professor Herbert Kitschelt) som formulerade teorin om att europeiska främlingsfientliga partier behövde vara nyliberala gällande sin ekonomiska politik har i senare studier konstaterat att de högerradikala partierna har förändrats.
På 2000-talet är det snarare en mittenposition inom ekonomisk politik som gäller och de senaste åren har en del främlingsfientliga partier gått ännu längre.
I Frankrike har Nationella Frontens nya ekonomiska politik beskrivits som en form av Peronistisk marxism av ekonomen Christian Saint-Étienne. Marine Le Pens framgångsrika rasister vill skydda nationella industrier, ha en muskulös stat och stänga gränsen nästan lika mycket för varor som för människor.
I Storbritannien har samtidigt det tidigare mycket nyliberala UKIP (vilket började som en utbrytning från de konservativa) tagit upp kampen om norra Englands arbetarklassväljare. Plötsligt vill partiet skydda sjukvården från nedskärningar och sänka skatten för låginkomsttagare.
I de europeiska länder där EU-motståndet är en mer framträdande del av det främlingsfientliga erbjudandet än vad det är i Sverige är det också vanligt att anklaga ett nyliberalt Bryssel för allt ont som har drabbat arbetarklassen.
Här hemma verkar dock Sverigedemokraterna i stället närma sig högern och inte vilken höger som helst: lobbyisthögern!
Vilken fest.
Vi ser nu alla fram emot att Jimmie Åkesson öppnar PR-byrå.
Nej, det kan inte hända säger ni.
Ha! säger jag. Bert Karlsson driver i dag privata flyktingboenden!
Allt kan hända.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.