Tidölaget slår rekord i svek - och väljarflykt
Det är dags att skrota rasistisk retorik
Förr sa man att Moderaterna alltid var bättre mellan valen än när det faktiskt betydde något.
Den stora nyheten i dagens undersökning från Statistiska Centralbyrån, SCB, är att den titeln nu går till Magdalena Andersson. Borgerligheten och SD minskar medan, S och V ökar. Det är inte förvånande. Så här brukar det se ut efter ett val när femtioelva vallöften ska infrias och verkligheten kommer ikapp.
Eventuellt har Tidölaget slagit rekord i mängden brutna vallöften, men ändå. Ulf Kristersson har fyra år på sig att vända sitt SD-ledda skepp.
Frågan är vad Magdalena Andersson ska göra under tiden?
För att S ökar just nu betyder egentligen ingenting. Valet är redan förlorat och Magda-kepsarna är, tack och lov, lagda på hyllan.
Riktig politik
Ett förslag till Andersson är att testa på det här med riktig politik, istället för en amerikansk presidentvalskampanj.
Årets valrörelse handlade om allt annat än riktig politik. Klimatfrågan blev reducerad till en fråga om kärnkraft. Inflationen fick bli en falukorv. Dessutom blev frågan om bensinpriser lika viktig som det svenska medborgarskapet.
Efter valet handlar mycket om Sveriges katastrofala klimatpolitik, även om miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) desperat försöker få den att framstå som något annat.
I Ebba Buschs Sverige skenar matpriserna, arbetslösheten kommer öka och elprisstödet blev försenat. Bensin- och dieselfiaskot ska vi nog inte ens nämna.
En spottstyver
Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, fick en spottstyver – rätt i ansiktet. Trots att Busch lovat att hon skulle rädda vården.
Men som sagt, regeringen har fyra år på sig att hamna på kurs igen.
Därför är det oroväckande att se hur bortkopplad oppositionen är. Trots upprörda röster minskade även Socialdemokraterna biståndet i sin skuggbudget.
Trots ökade anslag var partiet ändå långt ifrån att täppa igen läckan i välfärden. Dessutom fortsätter S att kopiera en retorik om invandring som har satt hela Sverige – och omvärlden – i skräck.
Det är oppositionens främsta plikt att ta fram politik som kan lappa ihop Sverige.
Färre kepsar
Det är att ta kontakt med befolkningen igen. Det är att öka valdeltagandet och inkludera hela Sverige i folkhemmet. Det är att faktiskt att prata med och inkludera de människor som bor i socioekonomiskt utsatta områden.
Det är att skrota rasistisk retorik, och det är att erbjuda ett alternativ till Tidöavtalet. Att faktiskt vilja uppnå Parisavtalet och se det som en del av vårt välfärdsbygge.
Dessutom handlar det om att till valet 2026 ha en enad opposition för Sveriges unga och arbetare. Tja, att ha en politik för alla vi som inte äger friskolor och bor i luxuösa villor.
För en sådan politik behöver man lyssna på vad svenska folket vill, inte på strateger i hipsterkepsar.