Frostigt – men inget kallt krig

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

19 MAJ 2007. Det ännu ouppklarade mordet på den regimkritiska ryska journalisten Anna Politkovskaja kastade en mörk skugga över toppmötet mellan EU och Ryssland i höstas.

Till mötet i?går, i den ryska staden Samara, hindrades företrädare för den demokratiska oppositionen att komma och demonstrera. Den välkände ledaren för Det andra Ryssland, förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov, stoppades redan på flygplatsen i Moskva.

Vrider klockan tillbaka

Demokratin går bakåt i Ryssland. Fredliga demonstrationer slås ned av polisen. Pressfriheten inskränks. Människors mänskliga rättigheter kränks.

President Vladimir Putin vrider klockan tillbaka i Kreml. Han tål varken kritik från det egna folket eller utifrån.

Framför allt riktar sig den ryska irritationen mot de länder som ingick i det gamla Sovjets intressesfär. Samtidigt finns i dessa länder en djup misstro mot Ryssland, begriplig av historiska skäl. Inte alltid hanterar dessa emellertid konflikterna med Ryssland på det smidigaste sättet.

President Putin säger att han inte har något otalt med EU. Men när Ryssland bestraffar enskilda medlemsländer som Polen, Estland och Litauen betyder det att åtgärderna riktas mot hela EU.

Ville ställa in

Medlemsländerna måste vara solidariska och unionen uppträda enigt. Det betyder dock inte att politiken ensamt ska bestämmas av dem som är mest utsatta.

Polen och Estland, som för närvarande har de mest frostiga förbindelserna med Moskva, ville till exempel att gårdagens toppmöte skulle ha ställts in.

Estlands president Toomas Ilves tycker inte ens att EU ska förnya det samarbetsavtal som löper ut i december, säger han till Sveriges Radio.

Även om gårdagens möte blev resultatlöst är det, med Tysklands förbundskansler och EU:s nuvarande ordförande Angela Merkels ord, ”bättre att tala med varandra än om varandra”.

Det är ett vitalt europeiskt säkerhetsintresse att upprätthålla dialogen med Ryssland och stärka de ekonomiska och kulturella förbindelserna. Ryssland och EU är beroende av varandra.

Ryssland är den stora energiexportören. Det ger inkomster och makt, något som Kreml utnyttjar på ett ytterst nyckfullt sätt. Flera av grannländerna har fått erfara att olje- eller gaskranarna plötsligt skruvas åt av politiska skäl. Sådana påtryckningar får EU inte ge efter för.

Hotfull politik

Vad som egentligen sker bakom Kremls murar är nästan lika dolt som under Sovjettiden. Den alltmer hotfulla ryska politiken måste ses i perspektiv av de förestående valen. I höst är det parlamentsval och i mars nästa år ska ny president väljas.

De nationalistiska krafterna har intresse att utmåla Ryssland som sårat och hotat utifrån och ryssar i grannländerna som utsatta för förföljelse. Något nytt kallt krig vill dock Ryssland knappast starta.

EU:s svåra balansgång är att inte bli en bricka i detta spel, samtidigt som man både måste föra en dialog med regimen och stödja de demokratiska krafterna i landet. TS