Vår beredskap är inte god nog

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

10 januari 2006. Paniken är nära i Turkiet. Antalet fall av den farliga fågelinfluensan ökar snabbt. Flera har redan dött, hundratals kommer till sjukhusen. Myndigheterna får hård kritik för mörkläggning och passivitet.

Hur klarar Sverige ett utbrott?

Ännu finns det inga bevis för att influensaviruset har börjat smitta direkt mellan människor. Så långt har Socialstyrelsen rätt i sina lugnande besked till allmänheten.

Situationen är ändå oroande. Det har gått ett drygt år sedan det på allvar började ställas kritiska frågor om Sveriges dåliga beredskap.

Riskerna tonades ner

Socialstyrelsens svar var undvikande och missvisande. När debatten hettade till i början av 2005 tonade myndigheterna ned riskerna. Folkhälsominister Morgan Johansson lovade att alla svenskar skulle få det skydd som behövdes, men åtgärderna var blygsamma. Sverige beställde inte tillräckligt med förebyggande medicin när den gick att få tag på. Nu är kötiderna längre.

Att säkra tillgången till vaccin är ett annat problem. Socialstyrelsen fick mer än ett halvår på sig att utreda frågan. Resultatet blev en tunn rapport i höstas.

Under tiden hade regeringen vaknat. Morgan Johansson förklarade före jul att Sverige ska bygga en vaccinfabrik, eventuellt tillsammans med övriga nordiska länder. Regeringen hoppas på ett avtal i vår, men ännu har ingen förhandlingsperson tillsatts och de nordiska länderna är o­eniga om samarbetet.

Katastrofkommissionen efter tsunamin visade stora brister i statliga myndigheters krishantering. Det är bra att regeringen nu prioriterar smittskyddet, men det räcker inte med planer. Myndigheterna måste också fungera i en akut situation. Socialstyrelsens agerande hittills skapar inte förtroende.

Vid en kris ska myndigheten samordna arbetet, men nyckelpersonerna kan lätt bli överbelastade. Det saknas tydliga krav på landstingen att redovisa sin beredskap inför en anstormning till vårdcentraler och smittskyddsläkare.

Försvarsberedningen lägger nu sista handen vid sina förslag om Sveriges krishantering. En viktig del av beredskapen borde vara att granska myndigheterna i tid.

Yttersta ansvaret

Förändringar innebär ofta konflikter med gamla myndighetskulturer. I en medialiserad demokrati ger det sällan politiska belöningar. Först när krisen redan har inträffat granskas bristerna ordentligt. Då är det för sent.

Regeringen måste se till att myndigheterna kan fungera effektivt under svåra förhållanden. Det räcker inte med enstaka övningar. Brister i ledarskap och organisation måste rättas till även om det kräver svåra beslut. Klarar inte generaldirektörerna det själva har regeringen det yttersta ansvaret.

ME