EU bör välkomna en miljon på flykt
7 SEPTEMBER 2015. Flyktingkrisen.
Ett fem kilos matpaket med bland annat corned beef och 20 cigaretter.
Så mötte David Rosenberg Sverige för första gången.
Platsen var koncentrationslägret Ravensbrück den 14 april 1945.
I ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” (Alberts Bonniers förlag 2012) berättar Göran Rosenberg hur
paketet räddade hans fars liv.
Beskrivningen av matpaketet är en liten skärva av berättelsen om hur greve Folke Bernadotte underhandlade med SS Reichsführer Heinrich Himmler och hur vita bussar med påmålade svenska flaggor räddade tusentals judar undan en säker död i Hitlers gaskamrar.
En historia att vara stolt över.
I media rapporteras nu att flyktingsmugglare gripits som skyldiga till treårige Alan Kurdis död. Det är bra, men samtidigt att sila mygg och svälja kameler.
Alan kom från Kobane i Syrien, staden som blivit symbol för det kurdiska motståndet mot terrorsekten Islamiska staten.
De som bär det tyngsta ansvaret för hans död är Islamiska statens ledare Abu Bakr al-Baghdadi och den syriske diktatorn Bashar al-Assad.
Om inte al-Assad brutalt krossat den syriska demokratirörelsen efter arabiska våren 2011 skulle inte halva befolkningen varit på flykt i dag. Uppåt 300 000 vore inte döda.
Så länge han sitter kvar kommer det aldrig bli fred, och Syrien har i praktiken redan upphört att fungera som en stat.
Det var denna anarki som gav bränsle åt Islamiska statens dramatiska framfart under 2014. Konsekvenserna av att internationella samfundet inte stoppade Assad i tid har i sanning blivit ohyggliga.
Islamiska staten kontrollerar i dag en yta som motsvarar Nederländerna, Belgien, Danmark och Irland – tillsammans. Det finns ingen enkel lösning men det är ändå i Syrien och Irak vi måste börja.
Och historien ger faktiskt viss vägledning.
Innan USA:s invasion i Irak fanns inte al-Qaida där. Men åren efter att Saddam Hussein avsattes stärkte rörelsen sitt grepp om landet. I sitt tal till kongressen i januari 2007 lanserade George W Bush en ny strategi mot extremistgrupperna. Tanken var att slå ner framför allt IS föregångare al-Qaida i Irak genom att skära av
finansieringen, utnyttja det lokala motstånd som började växa fram och krossa deras militära förmåga med rå styrka. Från drygt 130 000 soldater
i januari 2007 ökade USA till nästan 170 000 i september samma år.
Det visade sig att den militära insatsen fungerade och våldet minskade. Men det politiska efterspelet misslyckades.
IS växte fram ur samma konflikter och spänningar som sin föregångare. Med tanke på hur mycket resurser USA lade ner då är nog tyvärr slutsatsen att den nuvarande bombkampanjen mot IS inte räcker, inte ens ihop med de styrkor som kurderna och Iraks regering förfogar över.
Istället är frågan vilka lärdomar vi kan dra av USA:s strategi 2007, vilka resurser som krävdes och vilka misstag som bör undvikas. Vill vi bekämpa IS krävs en betydligt större insats från Europa och USA både i luften och på marken. Det gäller även Sverige.
Annars kommer vidrigheterna att fortsätta mot yazidier, shiamuslimer, kristna, kurder och andra som inte ställer upp på IS folkmordsideologi. Och otaliga andra kommer, likt Alan Kurdi, att drivas på flykt.
Vi måste inse att Islamiska staten har förklarat hela mänskligheten krig. Förr eller senare måste vi på allvar försvara de värden som är under attack.
Men om det tyngsta ansvaret för Alans död vilar på Mellanösterns krigsherrar ligger det näst tyngsta i Bryssel.
Utan fästning Europa, utan murarna och taggtråden, skulle ingen försöka fly över Medelhavet i rangliga båtar eller tränga in sig i kylrum på lastbilar.
I går krävde Österrike ett extra krismöte nästa måndag om flyktingsituationen. Det behövs en helt ny politik.
Vi måste göra allvar av talet om lagliga vägar in i Europa, i ett första steg borde vi utöka antalet kvotflyktingar från lägren i Syriens närområde.
Av de över fyra miljoner som finns där i dag borde en miljon kunna ges en fristad i Europa och fördelas mellan medlemsstaterna. Det skulle vara en oerhört viktig insats både för dem det gäller och för att minska trycket i närområdet. Att Europa, med en halv miljard invånare, tar emot en fjärdedel av de som flytt till närområdet vore inte orimligt.
Vi borde även öppna möjligheten för människor att få visum för att kunna söka asyl i Europa. Asylrätten är en mänsklig rättighet.
EU borde även ta en timeout från delar av Dublinkonventionen. Det är inte rimligt att skicka tillbaka flyktingar till länder som Grekland, Italien och Ungern. Man borde även ta bort det ”transportörsansvar” som gör flygbolagen ansvariga för att kontrollera att inga flyktingar flyger till Europa.
Reaktionerna på bilden av Alan Kurdi visar att Europa fortfarande har ett samvete.
Vi bör visa att vi har mer än så.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.