Har flyktingar tvingat dig köpa sämre rödvin?
Jag vet inte hur många flyktingar jag sett, hundratals, kanske tusentals, men har mitt liv påverkats? Nä. Har ditt?
– De som klagar mest på flyktingströmmen, som säger ”nu är den för stor, vi kan tyvärr inte göra mer” – deras liv har inte blivit påverkade en millimeter av att det kommer flyktingar till Sverige. Inte en millimeter. Det är inte så att de måste dricka ett mindre gott rött vin på fredagskvällen eller att de i sina bostadsområden har problem …
Den där bilden av medelklassens rödvin är välfunnen och träffande, analysen kommer från den prisbelönte dokumentärfilmaren Magnus Gertten, som senast gjort ”Tusen bitar” om Björn Afzelius och ”Every face has a name” om judar som kom till Malmö 1945, från Kino i P1 där han intervjuades om sin kommande film ”Den unge Zlatan”.
Magnus Gertten fortsatte med att beskriva de problem som uppstår i en komplicerad flyktingsituation men konstaterade att det i grunden handlar om attityd. ”Folk väljer sida i vår tids största fråga”, sa Gertten och noterade att vissa känner sig hotade och blir rädda och egocentriska – medan andra inte blir det.
Jag tror inte heller att omsvängningen i opinionen handlar om plötsligt uppflammad rasism. Rasisterna vet vi vilka de är, det är de som reagerade med oblandad glädje och sa ”det här har vi sagt länge” när MP och Socialdemokraterna såg sig tvingade att strypa den humanistiska flyktingpolitik som Sverige trots beslutet kanske kan vara stolt över när räkenskapens dag kommer.
– Hörrdu du din jävla pajas, nu ska du lyssna! Jag är så jävla trött på människor som skyller sina patetiska skitliv på någon annan, som den vise Gunvald Larsson uttryckte saken till en flagrant rasist i ”Beck” i söndags.
Något allmängiltigt ligger det också i skådespelaren Mikael Persbrandts replik. Invandrare har alltid, överallt, använts som projektionsyta för människors tillkortakommanden. Lika ofta har det utnyttjats och förstärkts av rasistiska och populistiska politiker, som Donald Trump
i USA just nu om vi ska undvika dålig stämning genom att prata om vår egen bakgård.
Nationalism, konservatism och högerpopulism frodas i människors främlingsrädsla.
Just nu har flyktinghjärnspöket drabbat ovanligt många, eftersom ovanligt många behöver skydd från diktator Assads bensinfatsbomber å ena sidan och Daesh (IS) terrorvälde å den andra. Och som om läget inte var tillräckligt explosivt så attackerade Daesh de liberala, progressiva och invandringsvänliga kvarteren i Paris för att skapa maximal förvirring, mediehysteri och rädsla. Daesh plan lyckades till fullo: den folkliga acceptansen för att bygga murar har växt sig stark.
Nu är det rent av rättfärdigat att projicera sina problem på flyktingar. Vi har ju varit så duktiga i Sverige. Vi har ju gjort ”vad vi kan”. Men nu är ”gränsen nådd”. ”Nu går det bara inte längre”.
Politiska ställningstaganden mår inte bra av att individualiseras, men eftersom det här är en fråga om liv eller död kan det vara värdefullt att åtminstone reflektera lite över denna påstådda systemkollaps:
Har ditt liv påverkats av flyktingkrisen? Tvingades du köpa ett mindre gott rödvin i går?