Därför tvingas Barack Obama höja skatterna
I dag tillträder Barack Obama som president och förändringen sägs ha kommit till Washington. Lincolns bibel och
Bruce Springsteen är framplockade.
Förväntningarna är massiva.
Det är förändring som amerikanerna har röstat för: bättre sjukvård, offentliga investeringar, reparation av slitna vägar. Obamas slogan är ”Förändring vi kan tro på”. Och tro kan man alltid göra. Frågan är hur mycket förändring USA kan betala för.
Lika lite som Barack Obama föddes i ett stall i Betlehem uppstod han ur intet. Som politiskt
fenomen rent av ur ett budget-
underskott på 438 miljarder dollar signerat George W Bush. För även om W nu tar med sig Laura och flyttar hem till Texas kommer konsekvenserna av hans politik att styra USA för lång tid framöver.
Det finns knappt någon komponent i den amerikanska ekonomin som inte har försämrats under Bush. Arbetslöshet: Upp! Inflation: Upp! Sparande: Ner! Antalet fler amerikaner utan sjukförsäkring: 5 miljoner!
Underskottet är det största någonsin, vilket är starkt jobbat med tanke på att bud-
geten för åtta år sedan visade plus 128 miljarder. Då räknade man på ett kumulativt överskott på 5,6 biljoner dollar mellan 2002 och 2011, givet att USA fortsatte på samma väg. Men en 59-procentig ökning av utgifterna och två omgångar massiva ofinansierade skattesänkningar senare var Bush inne på ett annat spår: käpprätt åt helvete.
Förändringen alla nu pratar om ska Obama lyckas betala för med minus 750 miljarder dollar (på ett ungefär), vilket får det gamla tricket att föda 5? 000 personer med fem brödstycken och två fiskar att framstå som småpotatis.
USA:s ekonomi har vilat på ett berg av skulder. Folk köpte övervärderade hus för billiga krediter och uppmuntrades att ta
ytterligare lån för att finansiera ytterligare konsumtion som skulle driva tillväxten och i slutänden betalas för med värdeökningen på husen. En värdeökning som inte fanns. Egentligen.
Ekonomin växte visserligen. Landets 15?000 rikaste familjer lyckades rentav dubblera sina årsinkomster samtidigt som medelklassens minskade. Vem sa något om att vara emot fördelningspolitik?
I första hand är den amerikanska ekonomin naturligtvis i behov av enorma injektioner, frågan är vad man ska göra sen. Demografin kommer att förvärra problemen, än har man bara sett toppen av köttberget och frågan är hur mycket en höjd pensionsålder kan åstadkomma.
Historiskt har länder med stora skulder tillgripit inflation (minskar pengarna i värde är det lättare att betala tillbaka). Men inflationen kommer att slå med förödande kraft mot de svagaste grupperna i samhället.
Vilka redan ligger ner.
Barack Obama kommer helt enkelt att bli tvungen att höja skatterna. Och då alltså till högre nivåer än innan Bush gav sig på dem.
Förändring kostar pengar. Oavsett vad politiker brukar försöka slå i oss.