Sossehatet är högerns enda politiska drivkraft
SD vill kväsa oppositionen med lagstiftning
Valet till EU-parlamentet 9 juni kommer sannolikt att bli det sista i Sverige utan riktad lagstiftning för att sabotera oppositionens arbete.
Inför nästa riksdagsval tänker högern nämligen utnyttja statens makt för att regera vidare.
– Vi måste dra åt den pengakran som finansierar socialdemokratin, säger Tobias Andersson (SD), ordföranden i riksdagens näringsutskott.
Två utredningar har tillsatts. Den första ska förbjuda lotterier för partier och den andra ska skruva mer allmänt på partifinansieringen. Båda har udden riktad mot Socialdemokraterna.
Några regler mot högerns egna intäktskällor, tankesmedjor, samarbeten eller mediesatsningar är självklart inte aktuella.
Bakgrunden till lotteriförbudet är att Socialdemokraternas lotteri, A-lotteriet, är framgångsrikt medan Moderaternas går dåligt. Även SD försökte men misslyckades. När högern inte själva lyckats sälja några lotter vill de förbjuda S att göra det.
Den andra utredningen, om partifinansiering, undersöker bland annat om det kan krävas ”samtycke från enskilda medlemmar när det gäller ekonomiskt stöd till partier (...) från organisationer på arbetsmarknaden.”
Det leds av Mats Melin, tidigare ordföranden i Coronakommissionen.
Idén är alltså att upphäva föreningsfriheten för fackföreningar så att de inte ska kunna agera kollektivt genom att stödja partier. Alltså i praktiken ett förbud mot facklig-politisk samverkan. Precis som lotterifrågan påverkar det enbart ett parti – Socialdemokraterna.
Förändringarna planeras samtidigt som en stor del av vänstermedia går på knäna till följd av ändringar i presstödet. Och att sändningstillståndet för public service ska förhandlas om vilket verkar skrämma livet ur cheferna på särskilt SVT.
Hur stor förändringen blir i praktiken återstår att se, men sannolikt kommer Socialdemokraterna behöva minska sin organisation och dra ner insatserna i nästa valkampanj rejält.
Med lagens hjälp får därmed Ulf Kristersson större möjligheter att bli omvald. Vilken självfallet är hela poängen.
I liberala demokratier används lagstiftning normalt sett inte mot politiska motståndare. Och vill vi verkligen vill ha en politisk kultur där vinnaren hämnas på förloraren efter ett val?
Svaret från Moderaterna och Sverigedemokraterna tycks vara: ja.
Men varje politisk rörelse brukar skapa sin egen motreaktion.
Och att högern genom lagstiftning nu försöker tippa hela spelplanen till sin fördel öppnar en dörr som tidigare har varit stängd, en dörr som går åt två håll.
Vad skulle då vänstern efter nästa val, eller nästnästa, behöva göra för att återigen jämna ut spelplanen?
Det är egentligen inte så svårt. Inom Socialdemokraterna har det länge funnits en oskriven regel om att man inte ska ändra politikens grundläggande regler annat än i breda överenskommelser över blockgränsen. Nu har regeringen spolat den principen.
Så låt mig ta tre exempel.
Näringslivets propaganda och trollfabriker finansieras av pengar från Svenskt Näringsliv, tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen. Näringslivet har kanaliserat stora belopp till tankesmedjor som Timbro och diverse gråzonsverksamheter.
I Svenskt Näringslivs branschförbund ingår även statliga bolag. Detta behöver rättas till. Statliga bolag borde vara partipolitiskt neutrala och bör alltså ha en egen arbetsgivarorganisation.
Det är snabbt ordnat för en kommande regering.
En annan fråga är ägarkoncentrationen i näringslivet. Den har länge varit ett problem och bygger på att Sverige tillåter så kallade A- respektive B-aktier. A-aktierna är mer röststarka vilket gör att ett fåtal ägare kan kontrollera bolag trots att andra bidrar med kapitalet.
Varför ska Sverige tillåta det? Modellen är ganska unik och skapar en ägarstruktur där ett fåtal familjer dominerar fullständigt. För övrigt samma familjer som kontrollerar Svenskt näringsliv.
Även detta är lätt ordnat, systemet med A- och B-aktier är redan starkt ifrågasatt internationellt och bör tas bort.
En tredje fråga är synen på äganderätt. Den brukar vara helig för högern och näringslivet, man vill gärna skydda den tydligare i lag. Men så helig verkar den inte vara, äganderätten sätts ju ur spel när staten av partipolitiska skäl vill driva Socialdemokraternas spelbolag i konkurs. Denna privata egendom blir därmed i ett slag värdelös eftersom den tillhör en politisk motståndare.
Eftersom en lång rad offentliga verksamheter på senare år har tagits över i privat ägo, ofta av tidigare aktiva moderater och liberaler, bör Socialdemokraterna säga nej till varje förstärkning av äganderätten.
Istället är mitt förslag att en ny regering aktivt försöker återta förkommen offentlig egendom. I regel är driften beroende av licenser och tillstånd som enkelt kan dras in. Invändningen att detta inkräktar på den privata äganderätten kan vi från och med nu lämna därhän. Högern har upphävt sitt eget bästa argument – Lex A-lotterierna.
När man lyssnar på Tobias Andersson och andra företrädare för Tidöpartierna i dessa frågor blir det uppenbart att deras drivkraft inte kan beskrivas som något annat än sossehat.
Det finns tusentals riktiga samhällsproblem därute, gängbrott, sjukvårdskrisen, skolan som slutat fungera, kostnadskrisen med flera. De borde samtliga vara viktigare att lösa för regeringen än att ”dra åt den pengakran som finansierar S”.
Men icke.
Än så länge finns inga konkreta förslag. Men räkna med att de kommer. Sannolikt någon fredag vid femtiden en eftermiddag när alla journalister har gått hem.
Frihet brukar försvinna så.