Bomberna kommer från vanliga arbetsplatser

Gunnar Strömmer vill fortsätta att fundera

Publicerad 2023-11-21

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vid bombdådet mot en bostad utanför Uppsala i september dödades en kvinna i ett av grannhusen.

I fredags fick vi veta att Petra Lundh blir ny rikspolischef. De kriminella gängen hälsade henne med en makaber salut. I helgen har en person skjutits i Västerås och i Kungsängen fick de boende i ett flerfamiljshus evakueras via balkongen. Ett misstänkt föremål hade placerats i trapphuset.

Det är så vi fått vänja oss vid att rubrikerna ser ut. Unga människor som skjuter och spränger. Tillgången på bomber och pistoler verkar lika stor som tillströmningen av tonåringar som vill döda för pengar.

Det tycks dock finnas en viktig skillnad mellan gängens sätt att skaffa skjutvapen och sprängämnen.

Pistoler och automatvapen smugglas in i landet. Det gör leveranserna svåra att komma åt.

Lagliga vapen som finns i Sverige, och de är många, hamnar sällan i händerna på påtända 17-åringar. Licensreglerna är stränga och jag vet inte när jag senast läst att någon försökte råna en bank med ett avsågat hagelgevär.

Det kan för all del bero på att ingen lyckligtvis rånar banker längre.

Sprängämnen finns det däremot att få tag på här hemma. Och fram till den sista oktober har det genomförts 147 sprängdåd i Sverige. En bombvåg.

En del av bombmännen har säkert använt insmugglade sprängmedel, till exempel handgranater. Men mycket kommer från laglig verksamhet.

Tidningen Dagens Arbete har i en stor granskning gått igenom hur laglig dynamit från byggen och andra arbetsplatser i vårt land kan dyka upp i bomber som används mot lägenheter och radhus. De senaste fem åren kan ett halvt ton sprängmedel stulits och hamnat i händerna på kriminella.

Fullt tillräckligt för att krossa tryggheten för väldigt många

En bråkdel av all dynamit som används, men fullt tillräckligt för att krossa tryggheten för väldigt många. Och för att människor ska dö.

Enligt de personer som Dagens Arbete pratat med är det egentligen ganska enkelt. Man påstår att det till exempel behövs 50 kilo dynamit för en sprängning, använder i verkligheten 30 och har 20 kilo kvar att sälja.

Eventuella spår försvinner när bomben exploderar. Risken för upptäckt är liten.

– Egentligen är det ganska enkelt, ingen har koll, säger ”Alex” till Dagens Arbete.

Det är kommunernas jobb att hålla koll på företag med tillstånd att hantera sprängmedel. Alla vet att det ofta inte fungerar. Dagens Arbete har kunnat berätta både om företag som spränger utan tillstånd och om kriminella som får behålla rätten att handskas med dynamit.

Systemfel är ett ord som ligger nära till hands.

En del av lösningen skulle kunna vara att göra om tillståndssystemet och flytta ansvaret till polisen. Så såg det ut innan 2010. Det brådskar dock inte enligt justitieministern Gunnar Strömmer. Han har givit MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, uppdraget att stötta kommunerna. Men tills vidare ligger ansvaret kvar.

– Sen får vi överväga framåt hur ordningen ska se ut, säger Gunnar Strömmer.

Så eftertänksam är justitieministern sällan i andra sammanhang.

Och medan han funderar fortsätter sprängmedel att försvinna från svenska arbetsplatser. Och bomber fortsätter att explodera i svenska bostadsområden.