Det mesta är sig likt bara mindre

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Mycket är sig likt. Lokalerna är desamma, utbudet av intresseorganisationer och pamfletter också. Till och med journalisterna är desamma. Dessutom låter applåderna när partiordföranden enhälligt och utan debatt får förnyat förtroende likadant.

När vänsterpartiet håller kongress i Västerås är det mycket som går igen från socialdemokraternas partikongress för två månader sedan. Det står fortfarande SAP på skarvsladdarna i pressrummet.

Allt är bara mycket mindre. Kongressalen har delats på mitten.

Dessutom är en vänsterkongress färgstarkare än en socialdemokratisk kongress. Det gäller inte minst besökare och gäster. Schyman har gjort det tufft att vara vänster.

Jan Sillén från Stockholm talade om att de äldre inte längre känner sig välkomna i partiet.

– Tyvärr är det många äldre som tycker att åldersdiskrimineringen finns också inom vänsterpartiet, sa han och möttes av artiga applåder när talartiden tagit slut.

Vänstern kan uppträda med självförtroende. Partiet har tagit ett kvalitativt steg i sin utveckling. Från ett parti i marginalen till en politiska kraft att räkna med. Dessutom har vänsterpartiet visat att de kan hantera politiskt ansvar. Inte utan problem, men ändå.

Ändå vilar det lilla partiets ande över kongressen.

– I valet 1998 gick vi från en situation då 94 procent var emot oss till ett läge där endast 88 procent är emot oss, förklarade den förre partisekreteraren Lars Ohly när han inledde debatten om vänsterns valplattform.

Tror någon att Göran Persson skulle ställa sig i en talarstol och räkna rösterna på andra partier?

Frågan om regeringssamverkan med socialdemokraterna är kongressens huvudfråga.

Att medverka i en regering vore ett naturligt nästa steg för vänsterpartiet. Det tycker vänsterpartiets väljare, och det tycker faktiskt också de socialdemokratiska väljarna. Det är dessutom vad vänsterpartiets ledning säger sig sträva efter.

Men Göran Persson vill inte ha vänstern i regeringen, och frågan är om kongressombuden och partimedlemmarna i vänsterpartiet egentligen är speciellt intresserade av att se sina partivänner som ministrar.

På kongressen finns olika åsikter. Enligt partistyrelsens majoritet ska och kan partiet ingå i en regering om den för en politik på den grund vänstern företräder. En minoritet i partistyrelsen vill i stället göra samma krav till villkor för regeringsmedverkan.

Efter tolv timmars debatt röstade kongressen med partistyrelsen, men det kanske inte spelar så stor roll.

Ohly lovade att partimedlemmarna skulle få tillfälle att ge riksdagsgruppen och partistyrelsen ”vägledning” efter valet.

Kort sagt, i vänsterpartiet har partiopinionen veto. Riksdagsgruppen förvaltar partiets mandat, inte väljarnas.

Fortfarande återstår en del andra skillnader än storleken mellan socialdemokratin och vänsterpartiet.

Ingvar Persson