Kvinnliga ”skandaler” återställer ordningen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det blir strid om miljöpolitiken. Sverige ska inte längre gå före, berättade regeringen i går.

Fredrik Reinfeldt utvecklade sina tankar i onsdagens Sydsvenskan. Jag läser och häpnar.

Tidningen frågar om statsministern tänker byta ut sin bensinslukande Chrysler Voyager. ”Jag är inte ointresserad av att titta på det”, svarar han. ”Men det löser inget.”

Reinfeldt menar att eftersom klimatfrågan är global spelar det vi gör i Sverige liten roll. Måste inte ett rikt land som Sverige föregå med gott exempel? frågar Sydsvenskan.

”Jovisst, vi kan prisa ut svensk basindustri så att den flyttar till Kina”, blir svaret. Statsministern fortsätter: ”Snarare än att anstränga oss ytterligare en krona här i Sverige bör vi kanske skicka miljöbistånd till Vitryssland.”

Det låter som högläsning från Svenskt Näringslivs pamfletter. Verkligheten är en annan. Sverige har påverkat andra länder genom att gå före nationellt.

Regeringen Bildt gick motvilligt med på centerns kretsloppsplaner. Nu har hela EU liknande lagstiftning, som påverkar produktionen i Kina.

Den kloke miljöministern Andreas Carlgren (c) måste tuffa till sig.

Angreppen på Mona Sahlin hårdnar, både offentligt och i kulisserna. Vi lär få se mer av den varan när det bränner till i socialdemokraternas valberedning. Varning för läckor och smutskastning.

Etablerade journalister skriver om drygt tio år gamla Tobleroneköp som en belastning. Mindre om Mona Sahlins utmärkta insatser som energiminister.

Medieforskarna Madeleine Kleberg och Kristina Widestedt har studerat hur journalister behandlar manliga och kvinnliga politiker. ”De kvinnor som hamnar i offentlighetens blåsväder kritiseras och kränks som privatpersoner”, skriver de i antologin Den personliga politiken. ”Män däremot kritiseras huvudsakligen i sin egenskap av offentliga personer.”

Skandalerna fungerar som ett sätt att återställa ordningen mellan könen, menar medieforskarna. Den skandaliserade politikern ”avslöjas” som oförbätterligt kvinnlig, i tolkningen handikappad av det privata.

”Den så kallade Mona Sahlin-affären är ett tydligt exempel på detta mönster”, fortsätter Kleberg och Widestedt.

Åklagaren la ned utredningen mot Sahlin. Tobleroneköpen hade inte blivit någon affär om de (övervägande manliga) politiska journalisterna varit något mer analyserande och källkritiska. Till exempel mot den tjänsteman (ja, man) på regeringskansliets förvaltningskontor som tvärsäkert sa att Mona Sahlin brutit mot reglerna. Ett påstående som åklagaren underkände.

Frågan är inte om de gamla affärerna är en belastning för Sahlin. Frågan är hur vi journalister sköter vårt uppdrag, då som nu.

Riksdagen har julspurtat. Jag följde några av budgetdebatterna.

Två i den nyblivna oppositionen imponerade särskilt mycket.

Ulrica Messing har lärt sig försvarspolitiken lika snabbt som sina tidigare områden. Hon hanterade Mikael Odenberg med kunnighet och en bra säkerhetspolitisk kompass, i Ingvar Carlssons och Anna Lindhs anda.

Thomas Östros sopade banan med sina motståndare utan att höja rösten. Han är kanske den mest ideologiske av dagens ledande s-politiker, i ordets bästa mening. Näringspolitik blir både småföretagens villkor och miljösatsningar, såväl exportstöd som en rättvis globalisering. Som minister vågade Östros kräva fria fackföreningar i samtal med kinesiska ledare, till skillnad från de flesta av sina EU-kolleger.

Sahlin, Messing och Östros ger hopp inför 2010 års val.

Mats Engström