SD:s budget – som ett barnkalas på steroider
Vill dela ut över 90 lånade miljarder
I vanliga fall har det inte funnits anledning att fördjupa sig i detaljerna i det Sverigedemokraterna presenterar som sin ekonomiska politik. Ett parti som menar att det finns pengar till allt bara invandringen stoppas är svårt att ta på allvar.
Nu har vi dock inte så mycket att välja på. Ulf Kristersson har gjort klart att han tänker förhandla om budgeten med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna själva har högre planer än så.
Åkesson vill ju inte bara ha justitieministerposten utan dessutom placera Oscar Sjöstedt på finansdepartementet. Så hur vill detta framtida regeringsparti tackla arbetslösheten, konkurserna och den internationella oron i pandemins spår?
Med pengar i handen, till alla. Cash, som Åkesson och Sjöstedt själva uttrycker det.
Godisregn över Sverige
10 000 kronor i fickan på varje vuxen svensk är receptet enligt den budgetmotion som SD presenterade i dag. Barnen får hälften. Ett godisregn över svenska folket, som ett barnkalas på steroider.
Totalt skulle kalaset kosta drygt 90 lånade miljarder. Ungefär tio hoppas Oscar Sjöstedt att staten ska få tillbaka i moms och andra skatter.
Det är handfast stimulanspolitik, men skulle det fungera?
Sverigedemokraterna själva tycker att kontantstödet är bra fördelningspolitik. 10 000 kronor betyder ju mest för den som tvingas vända på slantarna. Så är det säkert. Just därför kan man fråga sig varför inte SD väljer att rikta stödet till någon av de grupper som faktiskt skulle behöva det.
Metoderna finns ju. Man hade kunnat föreslå höjda pensioner, ett extra barnbidrag eller högre sjukersättning, för att ta några exempel.
I stället ska alla få pengar, också den som med säkerhet kommer att sätta in dem på banken.
Det är inte bara usel fördelningspolitik. Det är dessutom ineffektiv konjunkturpolitik.
Kritiserar andra
Märkligast är kanske ändå att Sverigedemokraterna samtidigt kritiserar regeringen för att de åtgärder man föreslår har för dålig träffsäkerhet. Det gäller till exempel förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter för unga, ursprungligen en centeridé.
Det är ett dåligt förslag, framför allt därför att en stor del av skattelättnaden går till företag som ändå skulle ha anställt unga. Ett branschstöd till snabbmatskedjorna. Det har vi skrivit många gånger.
Ändå, till skillnad från Sverigedemokraternas påhitt har till och med Centerns idéer något slags inriktning. Och det kostar trots allt bara en tiondel av SD:s godisregn.
Det finns anledning att vara kritisk till mycket i den kompromiss regeringspolitiken utgör. Somligt är inkonsekvent, annat rent dumt. Men när man betänker alternativet, att ansvaret för statens budget skulle ligga i händerna på politiker som Oscar Sjöstedt och Jimmie Åkesson, går det att uthärda en hel del.