Blir dyrt när Busch missar miljömålen
I Norrköping skapar reduktionsplikten jobb
Allt på Agroetanols fabrik på Händelsö börjar med klimatet. Inte bara klimat som i det mål i alla fall miljöministern säger fortfarande gäller, alltså att den svenska fordonsflottan om sju år ska minska sina utsläpp med 70 procent.
Det handlar också om det svenska klimatet.
– Det är kallt i Sverige och det gör det svårt att odla sådant som sojabönor, säger Martin Engström som tillsammans med Tannia Marinado visar mig runt på anläggningen som ägs av Lantmännen.
Allt är gigantiskt. Processen pågår dygnet runt. Lastbilar med säd rullar hela tiden förbi kontrollstationer där kvaliteten bedöms och lasten vägs. Silobehållarna för vete stäcker sig mot himlen på båda sidor om oss. Som skyskrapor i blänkande metall.
Här ryms råvaror för en veckas produktion.
Bara destillationsapparaten – det står så i tillståndet – är stor som ett rejält hyreshus. I alla riktningar löper rör mellan fabrikens olika delar.
Pratet om på sojabönor, och växtbaserat protein, har sin förklaring. Just i dag provkörs Agroetanols senaste stora investering på 800 miljoner kronor, en anläggning för att utvinna proteinet i vetet. Just det är nämligen kärnan i företagets affärsidé. Att ta en råvara som spannmål och dela upp den i sina komponenter för att öka värdet.
Sverige har överskott på spannmål, men underskott på vegetabiliskt protein för till exempel ersättningsprodukter till kött. Det koncentrerade proteinet från vetet har en marknad.
– Proteinerna blir loket för att utveckla vår produktion, säger Tannia Marinado.
Det räcker dock inte. Den som tillverkar proteiner ur svenskt vete får också fram annat, inte minst stärkelse som kan användas för att ersätta fossil olja, till exempel som etanol i drivmedel.
– Vi ska inte göra bränsle av mat, men vi måste använda den stärkelse som blir kvar när vi till exempel utvinner protein ur säd, säger Martin Engström.
Hade den behövts till mat skulle den också ha blivit mat. Det betalar sig helt enkelt bättre.
Etanolen som tillverkas utanför Norrköping lämnar ett av de lägsta klimatavtrycken i världen. Dagens regelverk, den så kallade reduktionsplikten, gynnar produkter som ger klimatnytta.
– Det handlar inte om vad man gör, utan om hur man gör det, säger Martin Engström.
Han och Tannia Marinado beskriver en produktion där allt handlar om att ta tillvara hela råvaran. Förutom växtprotein och etanol tar man också vara på den koldioxid som produceras i jäsprocessen och proteinfoder till lantbrukets djur.
För att processen ska fungera behöver det finnas efterfrågan på alla delarna. Inte minst när det gäller bränsle betyder det att politiska beslut sätter mycket av ramarna.
På vägen till Norrköping har jag letat fram ett gammalt avsnitt av Vetenskapsradion Klotet från 2019. Tonen är entusiastisk. Spelreglerna är äntligen på plats. Sju av åtta partier står bakom systemet med reduktionsplikt, alltså en gradvis skärpning av kraven på bränslebranschen.
Behovet av fossilfria produkter för inblandning skulle öka på ett förutsägbart sätt. Det skulle bli möjligt att räkna på investeringar.
Idag låter det som vi vet annorlunda. De tre regeringspartierna har ändrat sig. Nu grälar Ebba Busch, Romina Pourmokhtari och sverigedemokrater om hur mängden fossilfritt bränsle ska göras så liten som möjligt. Nästan alla experter menar att Sverige kommer att missa klimatmålen och tvingas betala dyrt för det.
EU för dessutom diskussioner om att fasa ut biodrivmedel som görs av grödor.
Hur marknaden för till exempel etanol från Norrköping ser ut om ett år är omöjligt att veta. Och går det inte att göra bränsle av stärkelsen riskerar hela arbetet med att förädla svensk spannmål att halta.
– För framtida projekt blir det ju ett annorlunda scenario, säger Tannia Marinado.
I klartext kommer osäkerheten i klimatpolitiken att driva investeringar utomlands.
Just nu skapar regeringen och Sverigedemokraterna väldigt mycket osäkerhet.