Fler jobb – och bättre
Antagligen sammanfattade den förre finansministern Erik Åsbrink LO:s och socialdemokratins utmaning bäst. Att kräva bättre jobb är inget argument för att acceptera färre arbeten än de dagens politik faktiskt skapar.
Som ett led i förberedelserna inför nästa års kongress bjöd LO i går till seminarium. Ämnet var en skrift med titeln ”Fler jobb – bättre jobb”. Uppställningen i ljusgården i LO-borgens inre var massiv. Vid sidan av Åsbrink fanns den tidigare näringsministern Thomas Östros, Sacos Anna Ekström och Joakim Palme från Institutet för framtidsstudier bland talarna. Och verkstadsföretagens hårdföre förhandlingschef Karl-Olof Stenkvist.
Arbetsmarknaden och jobben tillhör de frågor som skapade maktskiftet förra hösten. Landets politiska framtid kommer till stor del att avgöras av hur arbetarrörelsen möter den utmaningen.
Då väger LO:s röst tungt.
Fackföreningsrörelsen har dessutom en nyckelroll i den svenska modell som innebär att parterna själva reglerar det mesta av arbetslivets villkor. En modell som alla i dag hyllar.
–?Jag har talat med franska storföretagsdirektörer som fått tårar i ögonen när de tänker på att ha en ansvarsfull motpart som de svenska facken, sa Saco-ordföranden Anna Ekström.
Någon sådan gråtmildhet gick inte att spåra hos verkstadsindustrins Stenkvist. Han vill gärna ha starka löntagarorganisationer men beklagade i nästa andetag att facken dikterar villkoren.
–?Vi kan inte leva i en drömvärld där alla vill ha fina, och väl betalda, jobb, slog han fast.
Så hur ser då de trender som formar framtidens arbetsmarknad ut? Rapporten pekar ut några områden.
Det handlar om krympande statligt engagemang på arbetsmarknaden, om nya ägarförhållanden i näringslivet och om ändrade fackliga arbetsvillkor. Dessutom behandlar rapporten – naturligtvis – globaliseringen, och – kanske viktigast – en ny struktur på arbetsmarknaden.
Allt fler arbeten, också bland LO:s medlemmar, ställer större krav på speciella yrkeskunskaper och en speciell yrkesutbildning. En utveckling utbildningssystemet inte svarat mot.
Resultatet kan bli en delad arbetsmarknad, där traditionella yrkesarbetare står starka men där anställda med kortare utbildning och mindre erfarenhet får ta de villkor som erbjuds.
–?Jag tror inte på något riktigt låglöneträsk, sa Irene Wennemo som är chef för LO:s näringspolitiska enhet och en av rapportens författare.
Däremot fruktade Wennemo att osäkra och tillfälliga jobb med varierade arbetstider skulle tvinga allt fler att leva på låga och osäkra inkomster. För den enskilda är det i praktiken ofta det samma som en lönesänkning.
Regeringen möter problemet med subventioner till branscher som möjligen skulle kunna anställa den som saknar yrkesutbildning. LO söker efter en annan väg.
Kanske kan den sammanfattas utbildning, utbildning och åter utbildning. Ett slagord socialdemokraterna redan lanserat.
Utbildning i ungdomsskolan och i vuxenutbildningen, i högskolan och inte minst i arbetsmarknadspolitiken.
Räkna med att det kravet återkommer många gånger de närmaste åren.