Skuggsamhället gjorde Huskvarnamord möjligt

Människor lever under vidriga förhållanden

Det har gått en månad sedan mordet på den 48-årige Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupi i Huskvarna. Polisen utreder en grupp tonåringar för att under lång tid ha hånat och trakasserat en fattig och värnlös människa, och för att till sist ha tagit hans liv.

Mordet på ”Gica” har väckt frågor om vårt förakt för svaghet och om människors förmåga att göra varandra illa. Det har tvingat oss att fundera över det offentliga samtalet och de konsekvenser en allt mer oförsonlig ton kan få.

Ändå borde vi på sätt och vis inte bli överraskade över tragedin i Huskvarna. Ska vi förstå vad som hänt räcker det kanske inte med att betrakta på vad vi förmedlar till varandra. Vi måste också se vilket land vi egentligen lever i.

Långt ifrån ensam

Gica var långt ifrån ensam om att befinna sig i ett skuggsamhälle av förtryck, utnyttjande och rättslöshet som just nu breder ut sig i Sverige. Vissa tigger om hjälp på gatan, ännu fler arbetar under obeskrivliga villkor.

Tidningen Dagens Arbete har i flera reportage beskrivit hur det samhället ser ut. De berättar om Wilder som i fyra år tvingades bo i sin arbetsgivares garage tillsammans med tre andra män. Fyra vuxna män på 17 kvadrat utan rinnande vatten.

Dagens Arbete skriver om bilverkstäder där de anställda tvingas sova på kartongbitar eller gamla madrasser bland kemikalier och råttavföring. De skriver om byggen där alla struntar i säkerheten och om serviceföretag vars priser aldrig skulle klara rimliga löner. Tidningen berättar om människor mitt ibland oss som vi helt enkelt vägrar se.

Skuggsamhället gör att du kan få bilen tvättad för någon hundralapp, och att städföretag kan erbjuda priser som knappt täcker det material som går åt. Skuggsamhället förser livsmedelföretag med arbetskraft och håller delar av byggbranschen flytande.

Priset för människorna är orimligt högt.

Usla villkor

Bland skuggorna i det svenska arbetslivets utkant lever människor som tvingas ta de jobb som finns, till de löner som erbjuds. Människor som sover i verkstäder eller i parker. Enligt Dagens Arbete kommer de från länder som Uzbekistan, Nicaragua och Vitryssland. Men, som tragedin i Huskvarna visar, också från EU-länder som Rumänien.

EU-medborgare har rätt att vara i Sverige, om de kan försörja sig. Det kunde uppenbarligen inte ”Gica” i Huskvarna.

Hur är det möjligt att han kunde leva flera år i det småländska samhället utan att socialtjänsten grep in? Hur är det möjligt att polisen inte kopplades in förrän det var alldeles för sent? Hur är det möjligt att ingen antingen hjälpt honom till en dräglig tillvaro eller ordnat en resa hem?

Mordet i Huskvarna handlar kanske om samhällsklimat och attityder. Men det skuggsamhälle som har vuxit fram runt omkring oss är också en fråga om välfärdssamhällets räckvidd, ekonomins sätt att fungera och vår egen moral.

Det gör bara tragedin så mycket större.