Alice Teodorescu Måwe är framtidens politiker
Kuppen i KD var väl kladdig, även för att vara Ebba Busch
Själv tänkte jag osökt på Taylor Swift när KD höll pressträff. Och på hennes hit Blank Space.
”So it's gonna be forever
Or it's gonna go down in flames”
Det kommer att vara för evigt, eller brinna upp.
Och det är främst Alice Teodorescu Måwes karriär som politiker jag tänker på. Men även lite på Ebba Buschs position som partiledare. Senaste veckan var det lite väl kladdigt till och med för att vara KD-ledaren.
Mycket är rök och speglar just nu. Under interna strider brukar både namngivna politiker och ”anonyma källor” ljuga ganska friskt. Men Ebba Busch har länge försökt bli av med Sara Skyttedal. Den saken står helt klar.
Nu har det lyckats. Busch har både kört över partimedlemmarnas kandidat David Lega och partifullmäktiges Sara Skyttedal. De benknotor i garderoben Busch använder för att fälla Skyttedal, kontakten med SD, har hon vetat om sedan i höstas. Nu finns inte längre tid för nomineringar, utfrågningar av kandidater och sånt tjafs.
Voilà, Ebba Busch kan nu utse vem hon vill. Som politiskt intrigmakeri är det fem plus. Men snyggt? Njä.
Och lite tur för Ebba Busch att hon inte leder ett politiskt ungdomsförbund. Där finns nämligen vissa demokratikrav om man ska få bidrag. Något Moderata ungdomsförbundet (MUF) upptäckte förra året när de utreddes av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor efter en intern röstskandal i Jämtland. MUF fick till slut sina pengar.
Några motsvarande demokratikrav för partistöd finns alltså inte.
Skyttedal är en av Kristdemokraternas skickligaste politiker, en tänkbar framtida partiledare och utmanare av Ebba Busch. I förra EU-valet tog hon hem 8,62 procent av rösterna, en uppgång med nästan tre procentenheter och partiets bästa resultat någonsin.
Detta trots att hon fick ägna valrörelsen åt att prata om hur Lars Adaktusson röstat om abort .
I dag skulle Buschs parti åka ur Europaparlamentet enligt de prognoser som gjorts. Partiet samlar tre procent av väljarna.
Ebba Busch själv är ett sänke. Hennes förtroende är enligt opinionsinstitutet Novus rekordlågt.
I Europaparlamentet är Sara Skyttedal allmänt respekterad. Den profil av kulturkrigare som hon haft i debatten hemma är där ersatt av tunga roller för EPP-gruppen, där KD och M ingår.
Tidigare moderaten Alice Teodorescu Måwe är helt oprövad som politiker. Hon är politisk stjärna som ideolog och högerdebattör i olika roller, som krönikör, affischnamn för Bulletin, chef för ledarredaktionen på GP och som ”talande huvud” i Sveriges television.
Samt nu senast som programledare för SVT:s satsning Teodorescu & Suhonen.
När hennes politiska erfarenheter ifrågasätts blir hon sur. Hon är inte alls bara en kändiskompis till partiledaren.
– Det är att förminska mina meriter och det faktum att jag varit drivande för den utveckling som KD har tagit de senaste 15 åren, så det är ganska oförskämt skulle jag säga, sa hon i P1-morgon.
Svaret är destillerad samtid.
Teodorescu Måwe ser alltså inte skillnaden mellan politikens tragglande vardag och opinionsbildarens roll. Inte mellan ideologen och pragmatikern. Varning för en brant inlärningskurva, med andra ord.
Politik är ständiga möten med väljare, segdragna förhandlingar i partigrupper och utskott, disciplinens bojor och betydligt mer oförskämda frågor än vad hon hittills fått från media. Och så en massa politik där djävulen ständigt finns i detaljerna.
Ideologi handlar däremot om renlärighet och en debatt där ingen tar några fångar. Detta kan, som sagt, antingen vara för evigt eller brinna fortare än kvickt. Vi får se.
Samtidigt tror jag Alice Teodorescu Måwe är ett viktigt tecken i tiden. KD brukar visserligen rekrytera TV-kändisar, tidigare EU-politikern Lars Adaktusson kom från SVT och partiledaren Ebba Busch slog faktiskt igenom med TV-serien Kommunpampar 2013. Då var hon kommunalråd i Uppsala.
Så att gå genom rutan är ett viktigt krav för att bli KD-politiker.
Men Alice Teodorescu Måwe är just opinionsbildare, en roll som de senaste åren blivit allt tyngre i samhällsdebatten. När hon säger att hon ”varit drivande” bakom KD:s utveckling de senaste 15 åren är det sant. För KD själva har inte varit drivande.
När min tidigare kollega Katrine Kielos-Marçal skrev sin sista text för Aftonbladets ledarsida reflekterade hon över precis detta.
”När jag började som ledarskribent för åtta år sedan skrev vi texter om pressträffar, förslag och propositioner. Vi reagerade på vad politikerna gjorde. I dag är det nästan tvärtom: politiker reagerar på vad som står på ledar- och kultursidor.” skrev hon.
Katrine Kielos-Marçal slutade 2017.
Vid julen 2015 skrev Aftonbladet ledarsida en julkrönika med rubriken ”Apokalypsens fyra ryttare är liberaler”. Den handlade om trafikomläggningen i åsiktskorridoren efter årets flyktingkris. ”Numera gäller högertrafik.” skrev vi. Svensk debatt hade blivit invandringskritisk.
De fyra liberaler vi pekade ut som drivande var Dagens industris PM Nilsson, Expressens Anna Dahlberg, GP:s Alice Teodorescu Måwe och SvD:s Ivar Arpi.
När Ulf Kristersson blev statsminister rekryterade han först PM Nilsson till statssekreterare. När Nilsson föll efter sitt ålafiske rekryterades Anna Dahlberg till samma position. Och nu går alltså Alice Teodorescu Måwe till Europaparlamentet.
I texten förutspådde jag att hysterin förr eller senare kommer att gå över.
Så blev det inte.
”You look like my next mistake” sjunger Taylor Swift. Du ser ut som mitt nästa misstag.
Jag tror tyvärr hon har rätt. Vi lever i ideologernas tid. Opinionsbildarnas tid.
Och det är precis så läskigt som det låter.