Dialog kan kväva elden

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Vrede över plumpa karikatyrer är en sak. Det är lätt att förstå varför muslimer världen över känner sig kränkta av de teckningar som Jyllands-Posten publicerat. Tidningen använde sin mediemakt mot en svag grupp i det danska samhället. I ett land där muslimer redan är hårt utsatta, med en statsminister som lutar sig mot Pia Kjærsgaards främlingsfientliga Dansk folkeparti.

Våld är något annat

De scener vi sett från Mellanöstern under helgen är oacceptabla. Syriens regering tillåter demonstranter att sätta eld på en byggnad, där de nordiska länderna har ambassader. I går brändes det danska konsulatet ned i Libanons huvudstad Beirut.

Grupper som av olika skäl vill stärka sin ställning utnyttjar det folkliga missnöjet. Hot mot danska och norska medborgare framförs i Palestina, terrorgrupper siktar in sig på danska mål i Irak.

Det är fler än nordbor som drabbas. Två redaktörer i Jordanien har gripits sedan de publicerat teckningarna. En redan inskränkt pressfrihet hotar att begränsas ytterligare.

Utrikesminister Laila Freivalds har protesterat mot Syriens dåliga bevakning av ambassadbyggnaden i Damaskus. På torsdag ska utrikesnämnden diskutera situationen.

Det finns ingen anledning till ett okritiskt stöduttalande för Danmark, som Lars Leijonborg föreslog i går. Partierna i Sverige har olika uppfattning om den danska politiken. Mångfalden av åsikter är viktig för debatten. Såväl Jyllands-Posten som den danske statsministern förtjänar kritik för sitt agerande.

Måste reagera

Däremot måste den svenska regeringen reagera starkt på hur auktoritära regimer och extrema grupper underblåser stämningarna. Det är lätt att känna solidaritet med danska muslimer, men det är inte synd om den syriska statsledningen, den saudiarabiska dynastin eller mullorna i Iran.

När den iranska regeringen kallar upp den svenske ambassadören för att påverka vad som ska publiceras i vårt lands tidningar får inte reaktionen vara att ambassadören lyssnar förstående. Svaret måste självfallet bli att våra medier själva bestämmer vad de publicerar.

Den syriska regeringen måste skydda ambassader och utländska medborgare, inte använda krisen som ett sätt att avleda uppmärksamheten från regimens misslyckanden.

Hitta samförstånd

Det är svårt att se hur denna kris kan lösas på kort sikt.

Ett viktigt steg kan vara att EU försöker hitta ett samförstånd med så många regeringar som möjligt i den muslimska världen. Islamska konferensen och en rad muslimska ledare har redan fördömt våldet.

EU måste å sin sida göra mer mot den dagliga diskrimineringen av muslimer i Europa och få ny fart på de euroislam-initiativ som bland annat Anna Lindh tagit.

Ett svenskt initiativ i den riktningen är viktigare än Lars Leijonborgs utspel om stöduttalanden.

ME