V riskerar bli som Centern
I går kom Statistiska centralbyråns stora opinionsmätning. Mest uppmärksamhet fick Sverigedemokraternas uppgång till 7,9 procent. Det är knappast någon nyhet, flera andra mätningar under hösten har visat samma sak.
De rödgröna partierna får 49,1 procent mot alliansens 41,8. Hade SCB varit valresultat skulle Stefan Löfven blivit statsminister och Kristdemokraterna åkt ur riksdagen.
Men det är två år till valet och en rödgrön valseger är långt ifrån given. Det största problemet på den rödgröna sidan är Vänsterpartiet som fick 5,6 procent i valet och 5,8 i gårdagens mätning.
När Jonas Sjöstedt valdes till partiledare var det många som trodde att partiet skulle lämna den dogmatiska och lite aggressiva framtoning de haft tidigare.
Han sågs som en ny Gudrun Schyman som skulle kunna vinna nya grupper med budskap om miljö och jämställdhet. Så har det inte blivit.
Vänsterpartiet verkar i stället ha försvunnit.
Egentligen är det konstigt. Stefan Löfven har inte direkt imponerat när det kommer till miljö- och klimatfrågor.
Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet pratar om jämställdhet. Och, vilket kanske är viktigast, det rasistiska partiet Sverigedemokraterna tar för sig allt mer i debatten.
Här har Vänsterpartiet ett jobb att göra, och de har medlemmar som brinner för uppgiften. Så varför händer inget?
När man läser i SCB får man intrycket att Vänsterpartiet tagit rast sedan valet. De är inte i rörelse, vinner inga nya grupper, utmanar ingen och syns inte. Ingen är arg på dem, men de är heller inte relevanta.
Detta måste Jonas Sjöstedt orka ändra på. Han måste våga prioritera en eller två frågor och sedan ta strid. Annars kommer stagnationen att fortsätta och Vänsterpartiet riskerar att bli de rödgrönas motsvarighet till Centerpartiet.
Alla vet att de finns. Men ingen vet varför.