Industrifiskarna om EU:s fiskestopp: ”Sjukt förslag”
Publicerad 2023-10-15
I slutet av oktober beslutar EU-kommissionen om totalstopp för strömming- och sillfiske i delar av Östersjön.
Men förslaget väcker kritik.
– Jag tror att regeringen löser det här sjuka förslaget från kommissionen, så att vi kan ha kvar sillfiske i Östersjön, säger Anton Paulrud, vd för Swedish Pelagic Federation.
Sillen, som byter namn till strömming norr om Kalmarsund, har länge varit en hörnsten i Östersjöns ekosystem och på svenskens matbord.
Men forskare och fiskare har larmat om ett strömmingsbestånd som har legat under hälsosamma nivåer i Bottniska viken och centrala Östersjön ända sedan 90-talet.
Enligt Internationella Havsforskningsrådet, ICES, har beståndet i centrala Östersjön minskat med 80 procent på 40 år.
”Strömmingen har blivit ett sorgebarn”
I slutet av september rödlistade Världsnaturfonden, WWF, strömming som fiskas i Östersjön på grund av överfiske och krympande bestånd.
– Strömmingen, som är den vanligaste fiskarten i Östersjön och en motor i ekosystemet, har blivit ett sorgebarn, sa WWF:s generalsekreterare Gustaf Lind då.
Och frågan har nu blivit aktuell på EU-nivå.
Litauiske fiskeministern Virginijus Sinkevicius uttryckte sin oro över det sinande beståndet i slutet av augusti. Nu har EU-kommissionen föreslagit ett totalstopp mot riktat fiske av sill och strömming i Östersjön.
Ett beslut ska tas 23–24 oktober på ett fiskeministermöte i Luxemburg.
Aftonbladet har pratat med fiskefamiljen Bergman i Norrsundet, som välkomnar ett möjligt fiskestopp.
– Vi har larmat i femton år och velat att något ska hända. Nu ger det äntligen resultat, säger han.
”Inget att hetsa upp sig över”
Anton Paulrud är vd för svenska branschorganisationen Swedish Pelagic Federation. Hans medlemmar står för cirka 90 procent av det svenska yrkesfisket.
Han tycker inte EU-kommissionens förslag är något att hetsa upp sig över.
– Jag tror regeringen löser det här sjuka förslaget från kommissionen, så att vi kan ha kvar sillfiske i Östersjön.
Varför är förslaget sjukt?
– Ibland blir regelverk så komplexa att de leder fram till förslag som inte fungerar i verkligheten. Ingen politiker i Östersjöområdet vill förbjuda sill- och strömmingsfisket.
– Därför är jag inte orolig, säger han.
Paulrud menar att det finns ett glapp mellan och hur fisket ser ut i verkligheten.
– Den gemensamma förvaltningsplanen har inte lyckats beskriva de olika scenarier som kan yttra sig i verkligheten. Sen blir det upp till medlemsländerna att styra upp det här till något som fungerar, säger han.
– För ingen vill ta död på det regionala och småskaliga fisket.
Pelagikerna: vattentemperaturerna det största problemet
Enligt Anton Paulrud är det största problemet klimatförändringarna och de höga temperaturerna i vattnet som påverkar beståndet.
– Om det är varmt i vattnen så gynnas spiggen och skarpsillen mer än strömmingen och torsken, som trivs i kalla vatten. Då konkurreras de ut.
– Dessutom påverkas strömmingens lek av varmare vatten. Att vattnen blir varmare är min stora oro, säger han.
Paulrud säger att pelagikernas små medlemmar – båtar under 12 meter – har haft ett gynnsamt sill- och strömmingsfiske.
– Vi har små medlemmar som fiskar strömming och sill i garn. De har fått enormt bra fångster i år och är inte irriterade på de stora fartygen.
Kan du förstå strömmingsfiskarna i Norrsundets oro?
– Om vi tittar på Bottenhavet så har det varit rätt varmt där i flera år. Det i kombination med enorma mängder säl gör att det blir otroligt svårfiskat där.
Forskaren positiv till förslaget
Har Paulrud en poäng?
– Sillen eller strömmingen kan minska i produktivitet på grund av höjda temperaturer, vilket alltid innebär att fisket får anpassa sig, det vill säga fiska mindre, säger Henrik Svedäng.
Henrik Svedäng är docent vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och vetenskaplig samordnare på Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet. Han är positiv till EU-kommissionens förslag.
– Det är bra att de följer förvaltningsplanen och inte frångår den. Sen vet vi inte hur det blir i ministerrådet, de kanske inte kommer stoppa fisket helt, säger han.
Han säger att det finns en mekanik i relationen mellan fiskekvoter och bestånd.
– När beståndet förändras så justeras kvoterna för fiske. Totalstoppet är en konsekvens av felaktiga beståndsuppskattningar som Internationella havsrådet ICES har haft och att medlemsstaterna vill fiska så mycket som möjligt.
”Tuffare och miljövänligare förr”
Men Henrik Svedäng menar att förslaget inte är unikt i sitt fall och berättar om två exempel i historien då stopp på sillfiske har införts.
– Man var tuffare och miljövänligare förr. Nordsjösillen höll på att försvinna, men mycket tack vare Labour-regeringen kunde man stoppa fisket i Nordsjön 1977, säger han.
Svedäng berättar att under sex års tid av fiskeförbud så repade sig Nordsjösillen.
Det andra exemplet är från mitten av 60-talet.
– Norrmännen hade ett fiskestopp på Islandsillen under 30 år. Sedan dess har den återhämtat sig, säger Henrik Svedäng.
Men han poängterar att ett totalstopp inte garanterar ett återhämtat bestånd.
– När man kommer ner på sådana låga nivåer som strömmingen befinner sig på kan det hända att biomassan minskar och vissa delbestånd försvinner. Det betyder att det totala beståndet på sikt kan minska, säger Henrik Svedäng.
