Fiskarna slår larm från Östersjön
”Det är som väntat. Katastrof och nattsvart”
Uppdaterad 2023-10-16 | Publicerad 2023-10-15
NORRSUNDET. Strömmingen sinar i Östersjön.
Nu föreslår EU totalstopp för sill- och strömmingsfiske i stora delar av havet.
– Äntligen händer något, säger Dennis Bergman, vars familj har fiskat i sju generationer.
Sex sjömil öster om Norrsundets kust tuffar familjen Bergmans båt Kaveris med pappa Anders och sonen Dennis ombord. Det är en grådisig kväll i början av oktober och vi har kommit hit för att lägga ut strömmingsnät. Här, mellan Gävle och Söderhamn, har familjen Bergman fiskat sedan mitten av 1800-talet.
– Det är jag som lurat in Dennis i det här yrket, säger Anders Bergman.
– Det kanske var lite fel av mig så här i efterhand, men det bara blev så. Det var detsamma med mig. När jag var femton och farsan dog var det bara att börja jobba, fortsätter han.
”De kan knappt ta sig i land”
På hans tid räckte det att kasta ut ett par långkalsonger från stranden för att få upp fisk, berättar Anders skämtsamt. Nu är situationen annorlunda. Familjen köpte båten för att komma längre ut efter att den kustnära strömmingen försvunnit.
– Trålfiskarna har sugit upp havet på all strömming. De kan knappt ta sig i land med all fisk, säger han.
När vi passerar ön Dödmansskär visar båtens ekolod små blå prickar. Men det är spigg, förklarar Anders. Vi letar efter blå bollar av strömmingsstim.
Efter en och en halv timme till sjöss och ett par sjömil senare dyker de blå bollarna upp. Båten saktar in och det annars bedövande ljudet från motorn tonar ned. En doft av bensin fyller luften.
Dennis gör sig redo för att lägga i den röda flaggan som markerar näten. Men innan han hinner placera ut den sticker Anders ut huvudet från hytten.
– Titta, där är säl, ropar han.
– Helvetes helvete!
Tre sälar har omringat oss i en radie på 30 meter. Grå slöjor sticker upp från vattenytan och tittar lurigt på båten innan de dyker ner under ytan igen. De vet att det vankas middag och kanske frukost. Dennis berättar att de är en grupp på omkring 20 stycken som rör sig i vattnen här.
– De är utmagrade och kan lätt äta tio kilo var, säger han.
Dennis och Anders bestämmer sig för att lägga i nätet ändå. Strax över en kilometer strömmingsnät ska i på två platser under kvällen för att sedan plockas upp tidigt på morgonen.
– För 20 år sedan kunde man lätt få upp mellan 500 och 800 kilo strömming på en fångst med 200 meter nät. En riktigt bra dag mellan 1 och 1,5 ton, säger Dennis.
Men en riktigt bra dag inträffar bara en eller max två gånger per år numera, utvecklar han.
På väg tillbaka ligger dimman kompakt. Hav och horisont har smält samman och ser ut som en grå semla. Lyckligtvis har båten radar. Dennis säger att han tror att morgondagens fångst blir klen.
Förslaget: Totalstopp på fiske i Östersjön
Forskare och fiskare har larmat om att är på oroande nedgång i Östersjön och Bottniska viken. Båda grupperna har krävt drastiska åtgärder för att komma till bukt med beståndet.
Enligt Internationella Havsforskningsrådet, ICES, har beståndet i centrala Östersjön minskat med 80 procent på 40 år. Baserat på sin forskning ger organisationen råd till EU:s fiskeministrar när de ska besluta om kommande års fångstkvot. I sin senaste överblickande rapport om Östersjöns ekosystem uppger ICES att strömmingen fiskas över den hållbara kvoten .
Vi har larmat i femton år och velat att något ska hända. Nu ger det äntligen resultat.
Och den 28 augusti kom beskedet från den litauiske miljö- och fiskekommissionären att även EU börjar se på beståndet med oroliga ögon:
”Jag blir allt mer oroad över konsekvenserna av Östersjöns försämrade ekosystem för fiskebestånden och de många näringskedjor som är avhängiga av dem. Vi måste vidta åtgärder så att lokala fiskare återigen ska kunna förlita sig på hälsosamma bestånd”, sa Virginijus Sinkevicius då i ett pressmeddelande.
I pressmeddelandet skriver man att forskningen uppskattar att strömmingen i Bottniska viken och centrala Östersjön har varit nere på eller under miniminivåer sedan tidigt 90-tal.
EU-kommissionens förslag gäller ett totalstopp på riktat fiske av strömming och sill i stora delar av Östersjön och Bottniska viken nästa år. Ett beslut ska tas i slutet av oktober på ett fiskeministermöte i Luxemburg där även kvoten för 2024 års fiske bestäms.
För Sveriges räkning är det landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) som sköter förhandlingarna. I en debattartikel i Aftonbladet skriver han den 29 augusti:
”Jag ser med allvar på hur sillbeståndet försvagats över tid.”
Han fortsätter:
”Efter mitt tillträde som landsbygdsminister har regeringen fattat beslut om att förstärka Havs- och vattenmyndighetens tidigare uppdrag som motsvarar en utflyttning av trålgränsen på prov.”
Uppdatering: Dagen efter Aftonbladets publicering går Tidöpartierna ut med sin ställning i frågan på Aftonbladet Debatt.
”Vi har larmat i femton års tid”
För Dennis Bergman kom EU:s förslag som glädjande nyheter.
– Vi har larmat i femton år och velat att något ska hända. Nu ger det äntligen resultat, säger han.
Även om det betyder att ni inte får fiska strömming?
– Ja, för det gör att beståndet blir starkare på sikt. Även om det blir ett tapp för oss under ett par år så måste överfisket regleras. Vi har inget att förlora, säger Dennis.
Tillsammans med sina två kusiner bestämde sig Dennis för ett par år sedan att föra familjetraditionen vidare. De utgör sjunde generationens fiskare i Norrsundet och Dennis är yngst i skaran med sina 38 år.
Det är inget nio-till-fem-jobb. Det är en livsstil.
En vanlig vecka är familjen Bergman ute och fiskar mellan måndag och onsdag. På torsdagar och under helgen säljer de fisken till lokala handlare och på torg. För att möta det sinande beståndet har familjen Bergman utvecklat verksamheten med lokaler för fiskförädling, en butik och en restaurang. Allt oftare måste de köpa in fisk för att tillfredsställa efterfrågan.
Utöver fisket och skötseln i resten av verksamheten sitter Dennis i styrelsen för yrkesfiskeföreningen Kustfiskarna Bottenhavet. Med cirka 30 medlemmar kämpar de för det småskaliga fisket längs kusten mellan norra Uppland och Västernorrland.
Verksamheten är krävande.
– Det är inget nio-till-fem-jobb. Det är en livsstil, säger Dennis.
”Jobbat gratis i fem år”
Det storskaliga industrifisket som trålfiskar strömming i Östersjön är det stora problemet, enligt Dennis Bergman.
– De får upp lika mycket på ett dygn som vi får på ett år. På grund av dem har vi i princip jobbat gratis de senaste fem åren, säger han.
Anton Paulrud är vd för svenska branschorganisationen Swedish Pelagic Federation. Han delar inte bilden av att industrifisket skulle vara boven i dramat. I stället menar han att det är klimatförändringarna som lett till det låga strömmingsbeståndet.
– Att vattnen blir varmare är min stora oro. Strömmingen konkurreras ut av arter som trivs bättre i varmt vatten, dessutom påverkas leken negativt, säger han.
Enligt stiftelsen Baltic Waters fiskar 20 av de största båtarna upp 95 procent av den totala strömmings- och sillfångsten. De hänvisar till siffror från Havs- och Vattenmyndigheten, som visar att över 90 procent av industrifiskets fångst inte går till sillen på julbordet. I stället mals fisken ned till mjöl som används till foder för minkuppfödning och att odla lax.
Vårat lilla fiske påverkar inte ekosystemet.
Och trålarna rör sig närmare kusten. Enligt Stockholms universitet fångades i genomsnitt 29 procent av all Östersjösill i kustnära områden under perioden 2010–2014. Under perioden 2015–2019 ökade siffran till 40 procent.
Även om Dennis Bergman ser positivt på EU:s förslag om stoppat strömmingsfiske, vill han att det ska ske inom rimliga gränser.
– Det borde finnas sunt förnuft i det här. Att vi får fortsätta fiska, säger han.
Han beskriver utvecklingen som nattsvart.
– Innan trålarna fick man ibland klippa av fiskenäten för att strömmingen fick inte plats i båten. Men när man ska ut och fiska nu tappar man suget, säger han.
Bidrar inte ni också till det låga strömmingsbeståndet?
– Vårat lilla fiske påverkar inte ekosystemet, säger han.
– De största pelagiska båtarna kan lasta tusentals ton. Det är oförsvarbart när detta dessutom blir till djurfoder.
Varför fortsätter ni?
– För att kunderna vill ha strömming. Sen finns det ingen bättre känsla att åka iland med ett halvt ton fisk, det är en fantastisk känsla, säger Dennis.
Dagens fångst: Fem kilo
Klockan 07.00 är vi ute till havs igen. Dimman har försvunnit under natten och ersatts av strålande sol. Det är vindstilla och vattenytan är spegelblank. Ibland blir det strömt, då ser vattnet ut som havreflarn gjutna i guld.
En kollega ringer Anders.
– Han fick 20 kilo strömming och var så jäkla desperat. Sälen hade varit där också, säger han.
I båtens för rullar näten upp genom en maskin som liknar en mangel. Ibland dyker enstaka strömmingar upp. De sprattlar på däck medan sexhundra meter nät pressas genom mangelmaskinen.
Dennis drar upp nätet under tystnad. När första fångsten rullas upp tror han att vi har fått upp fem kilo strömming.
– Med så här mycket nät skulle vi fått minst ett halvt ton fisk om beståndet varit bra, säger han.
– Det är som väntat. Katastrof och nattsvart.
Hur är den här fångsten på en skala 1–10?
– 0,5, svarar han.
Vi beger oss ut till det andra stället där näten ligger i. Två sälar tittar mot båten, nästan hånfullt, när fiskhuvuden utan kropp landar på båtens däck. Förutom att äta upp strömmingen har sälarna skingrat och skrämt bort fisken, säger Dennis.
Näten gapar tomma. När det sista är upplockat har vi fått två fiskar till.
– I dag får jag ingen lön.
– Men vi hade ju i alla fall tur med vädret, säger han.
