Josefin Nilssons sista show räddades

Uppdaterad 2019-03-25 | Publicerad 2016-03-03

Teaterchefen: ”Kopierad och i säkerhet”

Folkkära Josefin Nilssons sista föreställning räddades.

Teatern tänkte vänta med inspelningen – men tvärvände.

– Vi skulle inte krångla med en inspelning. Men vi gjorde det, säger teaterchefen Thomas Sundström till Nöjesbladet.

När folkkära artisten och skådespelaren Josefin Nilsson, 46, hastigt somnade in under måndagen var hon mitt uppe i arbetet med en uppföljare, eller "spin-off", på föreställningen ”Systrarna Sisters”.

– Vi hade precis börjat prata om utformningen av den, och på måndag hände det här. Då ställdes allt på ända, säger Thomas Sundström, teaterchef vid Länsteatern på Gotland.

Det var tänkt att bli en julföreställning med namnet ”Systrarna sisters firar jul”.

– Det hade blivit så bra. Marie Nilsson och Josefin hade så mycket att berätta, säger Sundström.

Teaterchefen gläds åt det faktum att ”Systrarna Sisters”-showen finns bevarad i inspelad form.

– Jag är så enormt glad att vi spelade in den. Den är inte heller filmad med någon skakig handkamera, utan på riktigt. Den finns på råa filer och är ännu inte mixad eller så. Jag vet ännu inte på vilket sätt materialet ska användas, säger han.

”Är kopierat och i säkerhet”

Föreställningen spelades in i april förra året med publik.

– Jag har sett till att materialet ligger kopierat och är i säkerhet. Det är originalmusik av Benny Andersson som inte har getts ut, så det är unikt på flera sätt. Vi får se vad det kan fylla för funktion. Det gäller att se vad systern Marie och Benny vill också, fortsätter han.

Det låg i luften att man skulle avvakta med inspelningen, och göra det när showen skulle sättas upp i Stockholm. Då hade det varit försent.

– Vi tänkte att vi kanske inte skulle krångla med en inspelning. Men vi gjorde det, och jag är enormt glad över det. Eftersom det var det sista hon gjorde på scen, säger Sundström.

Länsteatern beskriver ”Systrarna Sisters” på följande sätt:

"Det är inte en pjäs, eller revy. Det är inte ett föredrag. Inte en konsert. Inte en poesiafton. Det är ett mischmasch av alltihopa. Både till innehåll och form. Innehållet är att systrarna vill berätta om sin resa. Om sin egen, men också om allas vår gemensamma resa".