De bästa låtarna om New York - världens mest omsjungna stad

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

NEW YORK. När de spelar Lloyd Cole på Midtown-baren och han sjunger att det regnar på Bleecker Street, ”from my heart down to my feet”, förkunnar jag högtidligt att ”What do you know about love?” är bästa New York-låten någonsin.

Men där tar jag i – det är ju bara en av juvelerna på 100-listan.

Bjurman: De bästa New York-låtarna genom tiderna

Det är när jag en ledig kväll går jouren mellan kvartersbarerna i min allt annat än hippa del av östra Midtown de på ett oansenligt  irländskt sjapp helt oväntat spelar ”What do you know about love?” från den evigt underskattade Lloyd Coles självbetitlade kanonalbum anno 1990.

Det gläder väldeliga, för musik jag gillar så mycket hörs aldrig på den delen av andra avenyn och det är gissningsvis därför jag gör mig skyldig till överdriften om dess ställning bland hymnerna om Metropolis.

Eller så har det bara blivit för mycket av det vita skummet i glaset på bardisken.

För även om Lloyd-dängan är fantastisk – och delvis handlar om en favoritgata där en kär vän bor i en av de coolaste lilla lägenheter jag vet – råkar New York vara den moderna tideräkningens mest omsjungna stad och femplus-numren i ämnet går knappt att räkna.

Det finns mer eller mindre officiella nationalsånger som ”New York, New York” och ”Empire state of mind” och dem kan kan man möjligen se som uttjatade, men i rätt sammanhang slår de fortfarande det mesta och därför är de givna på top 100-listan över musikaliska New York-monument.

helskärm

Likadant är det med ”Walk on the wild side” och andra valda Lou Reed/Velvet Underground-nummer (den sena ”NYC man” får alldeles för lite cred!) och eviga klassiker med exempelvis Ramones (”53rd & 3rd” regerar!), Simon & Garfunkel (”The only living boy in New York” är allra bäst!), New York Dolls/Johnny Thunders, Dylan, Suzanne Vega och Springsteen (fresken ”New York City serenade” hör till hans största stunder!) – plus en räcka evergreens från doo wop- och jazz-katalogen samt enskilda sånger som såklart tagit fram det allra bästa hos sina upphovsmän. Bland dem John Lennon, James Brown, REM, Madonna, St Vincent, Grace Jones, Leonard Cohen, Nas, Beastie Boys och Van Morrison (”Glad tidings”!)

Men det kryllar även av mindre berömda akter som lyckats ge oss förträffliga soundtracks och nu önskar jag att jag hade dubbelt så mycket utrymme till mitt förfogande men låt mig i alla fall nämna  americana-trion Chatham County Lines ”Alone in New York”, högklassige singer-songwritern Steve Forberts ”Grand Central Station, March 18, 1977” och Odysseys disco-banger ”Native New Yorker”.

Sedan finns det en jädra bra Lloyd Cole-hit om regnet på Bleecker Street…

ORSAKER TILL EXTAS

•Kacey Musgrave – Deeper well (Album)

– Fjorton verkligt gedigna nummer från en av den amerikanska samtidens mest begåvade singer-songwriters

•Been stellar – Passing judgement (Singel)

– Ett nytt litet The Strokes är på väg att slå igenom.

•Sky High – Freezin’ hot (Klassiker)

– Clas Yngströms, Borlänges främste, lägger av och alla behöver påminnas om detta ypperliga album.