Jag håller på team Claes Malmberg

Karolina Fjellborg om Bäckström-gate

Vi svenskar blir automatiskt kollektivt smickrade när något som härstammar i lilla här blir uppmärksammat i stora där.

Men det är svårt att undvika att känna den stank av gammal skåpmat som omger ”Backstrom”.

Efter en illavarslande lång och krokig utvecklingsprocess på andra sidan Atlanten – ackompanjerad av ett rätt underhållande sidospår här hemma, angående hur mycket svinrikare Leif GW Persson ska komma att bli – har den amerikanska tv-serien baserad på Perssons romanfigur Evert Bäckström slutligen landat.
 

”Backstrom” hade premiär i Fox i förra veckan, och får sin svenska premiär i TV3 nu på söndag­.

Bakom adaptionen ligger ”Bones”-skaparen Hart Hanson. Och huvudrollen som den lönnfeta, ­rasistiska, misogyna och allmänt sviniga vandrande hjärtattacken Everett Backstrom – som här har blivit en sorts megaintuitiv supersnut – görs av Rainn ­Wilson.

Det är bra namn. Men det-manliga-geniala-rövhålet har gjorts till döds. Och till skillnad från Hugh ­Lauries Gregory House i Fox stilbildande ”House” – som ”Backstrom” uppenbarligen ska försöka plocka upp misantropstafettpinnen efter – är Everett Back­strom inte ett speciellt angenämt sällskap.
 

Cynism kan vara underbar när den är rätt hanterad, och kommer i sällskap av lite hjärta. Men här känns den bara deppig och kall, uppgrävd ur en återvinningsbehållare, och robotaktigt påklistrad enligt devisen ”det har funkat förut”.

Och även om Wilson förstås kan göra odräglig i sömnen efter nio säsonger som ”The office” kontorsplåga Dwight Schrute, tänjer han på charmens gränser här, med överspel och repliker som känns krystat politiskt inkorrekta – samtidigt som okvädesorden ­inte får vara för grova eftersom serien går i Fox, och man har garderat sig med ett par svarta poliskollegor och en bögkompis som alibi för all skit som rinner ur Backstroms mun.
 

Varken hackade eller malna ”Backstrom” är trots allt Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus. En ojämn serie som hoppar omdömeslöst mellan olika tonlägen och mellan gräsliga och för­tjusande små ögonblick, men kan växa.

Men vad gäller Evert Bäckström-tolkningar, håller jag på Team Malmberg.

Claes Malmberg var bättre och hade roligare med rollen i ”Den fjärde mannen” och ”En pilgrims död”.

Och hans okvädesord var ocensurerat kreativa.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln