En tragedi som vänds till en trevlig stund i hängmattan
Tänk så lätt det är att få förutfattade meningar.
Förhandsreklamen fick mig att utgå från att Eva Arminis Sommar i P1 skulle bli en tårdrypande eländesskildring.
Inget kunde vara längre från sanningen.
Att som sexåring få reda på att ens föräldrar inte är dina biologiska föräldrar kan vara en traumatisk upplevelse. Om det ackompanjeras av upplysningen att ens mamma inte ville ha en gör det saken ännu svårare att bära.
Så vem hade kunnat klandra Eva Armini om hon använt sitt sommarprat till att älta alla de oförrätter hon fått lida på grund av sin svåra start i livet.
Det är bara det att Armini gör precis tvärtom.
Bortadopteringen vid födseln ger ramen åt hennes berättelse som innehåller så mycket mer.
Självklart söker hon svar på frågan om varför hennes mamma adopterade bort henne redan vid födseln.
Särskilt eftersom hon kan läsa om sina biologiska föräldrar i veckopressen där hennes modelmamma ofta pryder omslagen och hennes pappas rapporter från olika platser i världen fyller spalterna.
Eva Armini berättar lågmält och osentimentalt om uppväxten i en familj där hon inte känner att hon hör hemma. Men hon kommer inte med några förebråelser. Hon ställer ingen mot väggen.
Istället sammanfattar hon allt i en mening som kan tolkas som att hon förlåter sin mamma.
”Vem kan egentligen förebrå en 20-åring för att hon inte vill ha barn?”
Hennes biologiska mamma har bara huvudrollen i så motto att hennes ande svävar över berättelsen men det verkar inte som att Eva Armini någonsin tog kontakt med henne.
Pappan träffar hon så småningom och de har kontakt livet ut. Men även han svävar på målet om varför Eva adopterades bort.
Istället för att grotta ner sig i de uteblivna svaren vänder Eva Armini det till sin fördel.
Nyfikenheten och lusten hörs fortfarande i hennes röst när hon berättar om äventyr i Frankrike och Afrika.
Hennes berättelse med otaliga märkliga sammanträffanden och umgänge med diverse av dåtidens kändisar får mig att tänka på boken om Hundraåringen som försvann.
Jag vet inte om hon valt den bakåtlutade musiken själv men den passar som hand i handske.
Tillsammans blir det en trevlig stund i hängmattan.