En alkoholist får vin om och om igen – det är grymt
Kristoffer Bergström om Antonio Lindbäck och MM
Ledsen att jag stör mitt i den trevliga stämningen efter en fin semifinal.
Men siffran är fyra.
Fyra gånger drack mästarna alkohol på tv ikväll.
Det eländiga med alkohol är hur toppen det är hela vägen fram till fördärvet.
Du har kanske varit med om samma sak som jag, hur en kompisgrupp förändras när en trillar dit, hur sjukdomen får alla att omvärdera sina dryckesmönster. Vi söp när vi såg på tv, vi söp när vi spelade yatzy, vi söp när vi paddlade kanot – vadådå, det var ju bara ett socialt smörjmedel? Sju stark en tisdag var väl ingen fara, det var ju Champions League?
Det skålas ofta i Mästarnas mästare. Det är alltid någon som överlevt en nattduell. Det är gott med ett glas rött till maten och en bärs nere på stranden. Och när Micke Leijnegard trillar in på besök ska såklart en flaska öppnas.
”Dricker bara ren vodka”
Det är ändå bara vad som syns i bild. Att deltagarna emellanåt festar med produktionen råkade avslöjas under den sjätte säsongen, under en stillsam panorering av seglaren Marit Söderström Nords dagbok, där inlägget handlade om inslagsproducenten Bobbo Krull.
”Bobbo är ansvarig för ena filmteamet här och är en grottman. Dricker bara ren vodka" skrev Marit.
Nu har programmet fått sin första öppna alkoholist. Visserligen dröjde det några månader efter inspelning tills att Antonio Lindbäck hinkade sju öl och en halvflaska whisky och körde bil, en händelse som slutade med att han skrev in sig på ett behandlingshem för att genomgå tolvstegsprogrammet. Men han kommer från decennier av problematiskt drickande, vilket man gjort en tydlig poäng av.
Och det som hänt manar till eftertanke, till förändring.
Speedwayföraren tycks inte dricka mer än någon annan den pågående säsongen. Men med vetskapen om hans kamp mot missbruket, om den annalkande grova rattfyllan, är det plågsamt att se honom med ännu ett glas i handen, firande ännu en avklarad dag. Det är en prolog till den tragedi som ska komma.
Man vill inte vara en torrboll
I semifinalen räknar jag till fyra scener med alkohol, fyra olika glas i Antonios hand. Och i de andras, de som inte är beroende, de som är kvar i kampen om pokalen och jumboflaskan skumpa.
SVT kan inte veta vad deltagarna ska göra under det halvårslånga glapp mellan inspelning och sändning, men jag har tidigare påpekat det olämpliga i att pressa fram falska historier om hur man varit på botten men vänt och nu är lycklig. Det dravlet har vi nog av i annan kändis-tv.
Gällande alkoholen har jag inte reagerat förut. Det har verkat så trevligt att dricka ouzo i solnedgången med sina nya vänner. Jag antar att jag varit avundsjuk – och inte vill man vara en torrboll som klagar i onödan.
Nu är läget förändrat. Nu går det bara att se en produktion som bjuder en missbrukare på vin om och om igen. Så länge inte allt är alkoholfritt, vilket jag starkt betvivlar, så är det grym tv.
Skadan är redan skedd, men jag tycker att SVT borde ha klippt om avsnitten efter att de förstått hur illa däran Lindbäck var. Programmet skulle inte ta skada av lite mindre glasklink och klunkande munnar. I det långa loppet borde de också tänka igenom sin inställning till att deltagarna dricker inför miljonpublik varje söndagskväll.
Jag utbringar gärna de sista skålarna.
Skål för alla gånger det gick bra att ge deltagarna alkohol.
Skål för att det får räcka nu.