Birgitta Andersson fyller 90 år: ”Det kanske till och med blir två glas champagne”
Legendaren om ”Teskedsgumman”-febern, artrosen och första mötet med Gösta Ekman
Uppdaterad 2023-12-01 | Publicerad 2023-04-20
Hon blev ”Teskedsgumman” med hela svenska folket.
För Birgitta Andersson, som fyller 90 år idag, blev inspelningarna stundtals lite påfrestande.
– Det var nästan lite otäckt. Jag blev omringad av barn som ville att jag skulle bli liten, säger hon till Aftonbladet.
Hon är en legendar i sin genre och för många är Birgitta Andersson synonym med ”Teskedsgumman” som blev julkalenderns stora genombrott 1967.
Andra ikoniska roller som lever kvar i mångas minne är den som Hedvig Hök i ”Från A till Ö”, trollet Tova i ”Trolltider” och Doris i ”Jönssonligan”.
Firar 90 med champagne: ”Kanske blir två glas”
Idag fyller Birgitta Andersson 90 år och bortsett från en något sviktande hörsel är hon pigg och det bor fortfarande en charmig spjuver i henne.
– På födelsedagen kommer mina barn hit och hämtar mig. De har sagt att jag bara ska slappna av och ha kul. Det låter alldeles ypperligt. Det där med att hyra ett ställe och sitta där som någon pokal på en tron… Usch, det känner jag inte för. Men det här blir härligt, säger Birgitta Andersson och förklarar att det kanske blir ett glas champagne:
– Det längtar jag efter. Det kanske till och med blir två glas, det beror på om barnen vill bära hem mig. I somras drack jag ett glas och plötsligt var allt det onda borta.
”Går som en kråka när det är kallt”
Hur mår du idag?
– Jag mår jättebra om jag inte hade haft den här jävla artrosen. Det går inte att leva i det här vädret som helt avgör hur jag ska kunna gå och må. Jag har artros i höfterna och i knäna och går som en kråka när det är kallt. Men jag är optimist och tror att jag kommer vara ute med mina stavar när det blir varmt. Jag hoppas bara inte att artrosen har gått för långt så jag kan komma ut på mina promenader.
Hur ser dagarna ut nu för tiden?
– Jag lever för mig själv och klarar mig själv, det tycker jag är skönt. Men jag fick frågan om jag behöver något och sa att jag ville ha en motionscykel, jag tror att man kan träna bort mycket av det onda när det kommer till artros. Jag vill också ha något att hålla i när jag duschar. Men jag har inte fått något och det var närmare två månader sedan.
”Det var värst för min son”
Något som däremot gör Birgitta Andersson varm i hjärtat är den enorma succén med julkalendern ”Teskedsgumman” eller ”Gumman som blev liten som en tesked” som den egentligen heter och som lockade miljonpublik.
– Jag var i Västergötland hos mamma och pappa när det sändes och firade jul. Då kom det en jättebukett med rosa rosor från teve och det var så himla roligt.
Hur minns du den stora uppmärksamheten som följde?
– Det var värst för min son Matti. När vi var ute på stan kunde han säga ”nej nu kommer det barn, vi går över på andra sidan”.
Även på själva inspelningarna kunde barnen rusa fram.
– En gång spelade vi in ”Teskedsgumman” på Eriksdalsbadet i Stockholm och det var nästan lite otäckt när jag sprang omkring där. Eftersom det var inspelning hade jag ju hela kostymen på mig och det var så många barn som stod omkring mig och sa ”bli liten!”. Det hade spritt sig att vi spelade in där och det var väl därför jag blev omringad av barn som ville att jag skulle bli liten.
Första mötet med Gösta Ekman: ”Vill vara chef”
Birgitta Andersson spelade som sagt även Doris i ”Jönssonligan”, en inspelning som hon beskriver som väldigt härlig.
– Det var så himla kul att göra det där med Björn Gustafsson och Gösta Ekman. Jag minns när jag träffade Sickan, Gösta Ekman alltså, första gången. Då sa jag ”vad liten du är”. Det är det värsta man kan säga till en person som vill vara chef och bestämma. Haha! Men jag fick vara med i alla filmerna. Jag är inte nöjd med allt, men jag fick lite brev där de skrev att Doris var så go.
Birgitta Andersson var även med i ikoniska filmen ”Att angöra en brygga” något hon är väldigt stolt över. Det finns dessutom en anekdot hon skrattar gott åt.
– De hände att de glömde oss därute på båten. Det serverades kaffe och nybakta bullar och så stod vi där. ”Just det, de där på båten…”. Det var inte så många gånger det hände, men de gångerna minns man ju.
– Jag var förresten så otroligt kär då och hade förlovat mig med Anders Bye. Jag frågade Tage Danielsson som var regissör om jag inte kunde få kalla mig för Birgitta Bye eftersom vi skulle gifta oss. Men det fick jag inte, de hade köpt mig som Birgitta Andersson. Det var synd.
