En frustrerande hemlig stiluppvisning
Vad poängen med ”Earwig” är förblir oklart
Publicerad 2022-10-13
Earwig
Regi Lucile Hadžihalilović, med Paul Hilton, Romane Hemelaers, Romola Garai, Alex Lawther, Anastasia Robin.
FILMRECENSION. En mystisk man, en mystisk flicka, en mystisk kvinna och en till mystisk man. Vad betyder allt?
Räkna inte med några svar i ”Earwig”.
PSYKOLOGISKT DRAMA Någonstans i Europa, under efterkrigstiden, lever en obehaglig man vid namn Scellinc (Paul Hilton) och en tyst flicka, Mia (Romane Hemelaers), i mörka, deprimerande miljöer. De pratar inte med varandra, men han har i uppgift att ta hand om henne. Han byter hennes tandproteser – som består av hennes egen frysta saliv, som när den sedan smälter samlas upp i två kärl fästa vid en tandställningsliknande anordning och återanvänds – och då och då ringer någon för att kolla att allt är under kontroll.
En dag meddelar denne någon att Mia måste förberedas för världen utanför, då hon ska tas ut på en resa.
Samtidigt skadas en servitris (Romola Garai) i ett barslagsmål, och en ung man (Alex Lawhter) sköter om hennes uppslitna kind.
Lucile Hadžihalilović tredje långfilm, efter en förlaga av Brian Catling, är tung på atmosfär och suggestion och vackert gjord. Men den är också sövande tråkig, och frustrerande hemlig med sin egen… poäng.
Visas på bio från den 14 oktober.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.