Skrattfesten är inställd i tonårsfilmen Supercool
Allt känns lånat i finsk komedi som vill vara genomamerikansk
Publicerad 2021-07-01
Supercool
Regi Teppo Airaksinen, med Jake Short, Miles J Harvey, Damon Wayans Jr.
FILMRECENSION. Det sägs att pennan är mäktigare än svärdet.
Fråga bara tonåringen Neil som lyckas förvandla sig till hunken från serierna som han har ritat själv.
UNGDOMSKOMEDI. Neils (Jake Short) sexuella fantasier speglas ständigt i serierna som han tecknar. Tjejen han är kär i, Summer (Madison Davenport), skulle aldrig trånande be honom fingerpulla henne i verkligheten, men i serierna är allt möjligt. I själva verket är Summer knappt ens medveten om att Neil existerar, fast det där ögonblicket i skolmatsalen när han blir så nervös att han råkar kräkas på henne sätter förstås sina spår.
En önskan om att bli cool förvandlas till verklighet. När Neil vaknar en morgon har han utseendemässigt förvandlats till hunken i sina serier. Bakom fasaden är han samma gamla Neil, och det krävs övertalning för att bästa vännen Gilbert (Miles J Harvey) ska inse att snyggingen verkligen är Neil. Men skillnaden blir påtaglig. Plötsligt är Neil inte osynlig för tjejerna längre och dörrarna öppnas till fester. Är det nu som Neil äntligen ska fånga även Summers uppmärksamhet?
Finsk bakom kulisserna
Det finns en mängd ungdomsfilmer där rollfigurer byter liv med varandra eller förvandlas till något de har önskat sig, från ”Big” till ”Freaky friday”. Och alla de där filmerna satt den finske regissören Teppo Airaksinen och tittade på när han själv var tonåring. Uppenbarligen drömde han om att få göra något liknande en dag.
Han blev mycket riktigt en filmskapare och har arbetat inom finsk tv och film. ”Supercool” är även den finsk bakom kulisserna, men genomamerikansk på de flesta andra sätt, inspelad i Alabama med en amerikansk rollista.
Det är lätt att börja fundera över varför Airaksinen ville kopiera den sortens filmer så till den milda grad att han gjorde filmen i USA, i en kultur som vi alla visserligen känner till väldigt väl, men som han själv inte bidrar till med något särskilt. Det brukar vara mer givande att plocka idéer från genren till något eget, i det här fallet skulle det ha kunnat vara en tonårskomedi i Finland.
Busar till det med äckelskämt
”Supercool” förblir väldigt alldaglig, där vartenda inslag känns lånat från en föregångare. Skrattfesten är definitivt inställd, trots försök att busa till det med äckelskämt i form av spyor, bajamajor och krälande i avlopp.
Vad som hade kunnat lyfta ”Supercool” åtminstone lite hade varit mer hjärtvärmande ambitioner, för den unga rollistan är inte så tokig. De hade kunnat få oss att känna mer för kidsen. Hellre det än att knasa till det med två klumpiga poliser, en idé snodd från den mycket roligare ”Supersugen” (2007).
Filmen har biopremiär på fredag 2 juli.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.