Hög puls och farliga fällor i ny ’Escape room’
Långsökta ledtrådar och tjatig formel i uppföljaren
Publicerad 2021-08-14
Escape room 2: No way out
Regi Adam Robitel, med Taylor Russell, Logan Miller, Holland Roden.
FILMRECENSION. ”Precis när jag kommit ut drar de mig tillbaka”, väste Al Pacino i en klassisk scen i ”Gudfadern del III” (1990).
Han pratade om sin maffiafamilj. Men citatet lämpar sig väldigt väl för den här thrillern.
THRILLER. Det var tillräckligt många som såg den första ”Escape room” (2019) för att en uppföljare skulle kännas motiverad. Men eftersom säkert ingen kommer ihåg ett smack av filmen inleds ”Escape room 2” med en välbehövlig resumé.
Ettan handlade om sex personer som tackade ja till att försöka ta sig ut ur ett ”escape room” med hjälp av ledtrådar. Vinnaren skulle få 10 000 dollar, men i stället visade sig leken vara blodigt allvar. I slutet av filmen var det endast två som överlevde, Zoey och Ben (Taylor Russell, Logan Miller). Då fick de även veta att ett mystiskt företag, Minos, låg bakom tävlingen.
Går rätt i en fälla
När uppföljaren börjar har Zoey svårt att lägga upplevelsen bakom sig. Hon övertalar Ben att följa med henne till New York där Minos högkvarter ska ligga. De tänker avslöja företagets mordiska planer, men går rätt i en fälla. Plötsligt befinner de sig i en tunnelbanevagn som kopplas loss från tåget och försvinner in i en tunnel. Det visar sig att de övriga passagerarna i vagnen också har överlevt Minos tävlingar. Nu måste detta elitgäng klara sig igenom ytterligare en rad ”escape rooms”.
Min tidigare pik om att nog ingen minns originalet grundar sig i att båda dessa filmer utmärker sig inte mycket mer än att det känns som en mellanmjölksblandning av ”Saw”- och ”Final destination”-filmerna, anpassade för en bredare publik i och med en tydlig brist på blod och sadism.
När rollfigurerna dör i en ”Final destination”-film sker det på ett närmast komiskt makabert och blodsprutande sätt. När de dör i en ”Escape room”-film tittar kameran mest bort, för att hålla åldersgränsen låg. Man kan tycka då att det är lite slöseri att komma på spektakulära dödsfall som en syradusch när man ändå inte får visa det...
Repris på originalet
Filmen är en repris på originalet och har ungefär samma för- och nackdelar. Vi bryr oss om Zoey och Ben. Pulsen hålls tämligen hög. Samtidigt följer varje ”escape room” ungefär samma formel, vilket blir tjatigt, och ledtrådarna känns mer långsökta än finurliga. Ändå listar deltagarna ut dem, men det hade förstås inte varit lika roligt om alla satte sig ner, konstaterade att de inte har en aning om vad ledtråden innebär, och väntat på döden.
Slutscenen har en twist, eftersom det ska vara så, och saknar fullständigt logik, eftersom det ska vara så.
Filmen visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.