En svindyr sci-fi-pannkaka efter svensk förlaga
Bröderna Russos ”Passagen” kan vara en av årets sämsta filmer
Publicerad 2025-03-13 08.00
Passagen
Regi Anthony och Joe Russo, med Millie Bobby Brown, Chris Pratt, Ke Huy Quan, Stanley Tucci, Woody Norman, Giancarlo Esposito, Jason Alexander.
FILMRECENSION. Bröderna Russo har gjort en vansinnigt dyr Netflix-rulle av svenske Simon Stålenhags ”Passagen”.
Att se den är som att bevittna ett gigantiskt och meningslöst pengabål.
SCIENCE FICTION-ÄVENTYR. Ryktet har föregått bröderna Russos ”The electric state”, som är baserad på svenske Simon Stålenhags dystopiska konstbok ”Passagen” (och därför har fått den titeln här i Sverige).
Men inga förväntningar är för låga för den här filmen att ta sig under.
Det blev verkligen pannkaka, trots en omtalad prislapp på hisnande 320 miljoner dollar.
Millie Bobby Brown är i riktigt svag form som tonårstjejen Michelle, som lever i en alternativ, retrofuturistisk version av 90-talet som förklaras i ett hysteriskt stycke exposition, i en film som har extremt bråttom på sin väg mot ingenstans:
Robotar som användes som arbetskraft började plötsligt kräva rättigheter och gjorde ett våldsamt uppror, som efter ett par års stridigheter dock kunde slås ner tack vare avancerad teknik, skapad av techsnillet Ethan Skate (Stanley Tucci).
Nu förvaras robotarna i en ”exkluderingszon”, medan människorna har blivit slavar under Skates teknik och i princip slutat leva i den verkliga världen.
Och Michelle, som förlorade både sina föräldrar och sin älskade lillebror Christopher (Woody Norman) under kriget, bor i ett bedrövligt fosterhem.
Men när en vänlig liten robot med stort gult huvud dyker upp hemma hos henne inser hon att Christopher trots allt lever, och försöker leda henne till honom.
De hittar två otippade allierade i hälaren Keats (Chris Pratt) och hans robotpolare, och hamnar sedan, i sin jakt på Christopher och sanningen om sakernas tillstånd, i ett äventyr som bland annat innefattar ett brokigt gäng lustiga robotar, en hänsynslös robotjägare (Giancarlo Esposito) och en mystisk, glasögonprydd doktor (Ke Huy Quan).
Robotarna ser bra ut, och namn som Woody Harrelson och Brian Cox bidrar med bra röstarbete. Men det finns ingen dialog, bara en massa lösa, krystade repliker, varje försök till humor dör, och ”Passagen” misslyckas kapitalt med allt från att etablera den känslomässiga kärnan – alltså relationen mellan Michelle och hennes bror – till att använda musik på ett skönt sätt och bygga en värld med någon som helst logik och kontext.
Det är sci-fi utan allt. Utan charm, utan humor, utan känsla, utan melankoli, utan spänning.
Och utan någonting att säga.
Visas på Netflix, från den 14 mars.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.