Exklusivt: första rörliga bilderna från Ulf Malmros nya storfilm

I dag är det trailer-premiär för Ulf Malmros nya film ”Flykten till framtiden”.

Nöjesbladet bjuder här på en exklusiv första titt på filmen som legat på regissörens önskelista i flera decennier.

– Jag har velat göra en film om tidsresor sedan jag var 20 år och såg ”Tillbaka till framtiden”, säger Malmros.

Ulf Malmros nya storfilm ”Flykten till framtiden” spelades in i en studio i Trollhättan och har varit färdig sedan mars men går inte upp på biograferna förrän i november i år.

– Det känns alltid lite konstigt. Glappet mellan det att filmen är klar och premiären gör att det känns som att allt bara var på låtsas, säger Ulf Malmros.

En dröm sedan länge

”Flykten till framtiden” är en komedi som blandar 70-talsmiljö med nutid, och som dessutom vidrör det inte helt vanliga ämnet tidsresor. Men för Ulf Malmros del har drömmen om en sådan här film funnits länge.

– Jag har försökt få till en fantasyfilm sen jag gjorde tv-serien ”Rapport till himmelen” för 22 år sedan. Och en film om tidsresor har jag velat göra sen jag såg ”Tillbaka till framtiden” för första gången när jag var 20. Men det är svårt att göra den här typen av film i Sverige för genren har aldrig känts riktigt rumren här och det har ansetts vara lite fjompigt, säger Ulf Malmros.

I ”Flykten till framtiden” får tittarna följa ”Svante” (Elias Palin) som efter att han klivit på en tunnelbana 1973 helt plötsligt inser att han transporterats framåt i tiden. När han kliver av tåget befinner han sig i nutid.

Någon förklaring till hur tidresan går till behövs inte, menar Malmros.

– Det är ju uppenbarligen så att tidsresor inte går att genomföra i verkligheten, och är man så fyrkantig att man behöver en förklaring så är den här filmen inget för den personen, säger han.

Helt och hållet analog

Filmen spelades in i Trollhättan och är enligt Malmros helt och hållet analog. Allt som syns i filmen, det finns där. Inga green screens eller specialeffekter så långt ögat kan nå.

– Vi gjorde det största studiobygget sedan Arn-filmerna spelades in. Hela kvarteret, gatan, lägenheterna, tunnelbanan. Allt är byggt i studio, säger han.

Varför gör man så?

– Det ska ju föreställa både 1973 och 2016, så vi kunde inte ta över en gata i Stockholm, kasta ut butiksägare och göra om allt till 70-tal och sen bygga om allt igen, utan vi var tvungna att bygga hela skiten från grunden. Sen gillar jag inte green screens. Det kommer säkert bli bra i framtiden men nu tycker jag det mesta ser artificiellt och jäkligt plastigt ut.

Okända ansikten

I huvudrollerna syns de två långfilmsdebutanterna Elias Palin, 22 och Victoria Dyrstad, 26. Att valet hamnade på två, för allmänheten, okända ansikten var inte grundat i någon medveten strategi, utan det föll sig helt enkelt så, berättar Malmros.

– Det där är alltid lika läskigt. Man bestämmer att man ska göra en film men har inga skådisar. Hela processen är redan igång innan man har dem och man saknar liksom den viktigaste biten, säger han, och fortsätter:

– Det var svårt att hitta ”Svante” för han skulle vara 23 och det finns inte så många aktiva skådespelare i rätt ålder. De etablerade är lite äldre. Sen är det ju lite samma som går på repeat i Sverige. Få antal skådisar i många roller, då är det roligare att hitta något nytt och eget tycker jag.

Ett ansikte som desto fler lär känna till är Henrik Dorsins. I filmen har han en stor roll som proggaren ”Bengan”.

– Honom vill jag jobba mer med. Han är ett geni, säger Malmros.