Ritchies sväng har blivit gröt

Emma Gray Munthe

RocknRolla är en trött gangsterhistoria

Brittisk kriminalaction av Guy Ritchie, med Gerard Butler, Thandie Newton m fl.

Fastighetsaffärer, gangsterkungar, småfifflare, döda rockstjärnor, biljardhallar och pundareÌ´1;... En av tvåtusentalets mest plagierade regissörer torde vara Guy Ritchie, och Ritchie själv har väl heller aldrig riktigt backat för att apa efter sig själv. ”Rockn­Rolla” innehåller alla standardingredienserna: hårdkokt brittisk lingo, skulder som måste betalas och skojare som lurar varandra så många gånger att varken de eller vi i publiken vet vem som egentligen lurat vem. Det som Ritchie en gång fick att svänga i ”Lock, stock and two smoking barrels” har blivit trött, ointressant gröt. Det är uppenbart att den här filmen har varit kul för roliga timmen-killarna att spela in, den är bara inte alls lika rolig att titta på. Värt att notera är dock Tom Wilkinsons förvandlingsnummer, han är faktiskt märkvärdigt lik Ingvar Oldsberg i ”RocknRolla”.