- Otäckt när de inte ser gränsen

Magnus Sundholm

”Peeta” i ”Hunger games” om att vara dyrkad av envisa fans

Josh Hutcherson var ton­åring när han fick rollen som Peeta i ”Hunger games”.

Nu när filmserien sätter punkt med ”Mockingjay - part 2” blickar 23-åringen tillbaka på succén som gjort honom till stjärna.

– När den första filmen kom ut tänkte jag ”Vad har jag gett mig in på?”.

Josh syftar på uppståndelsen som drabbade honom, Jennifer Lawrence och alla de andra i ungdomsfenomenet om barn som dödar barn i ett utopiskt samhälle.

– Allt förändrades. Plötsligt kunde jag inte gå och handla mat utan att folk kom fram till mig. Det var svårt att tackla.

När han klagade fick han inget störrre stöd.

– Folk sa ”Du ville ju bli skådis, du visste att det skulle hända, du visste om paparazzi, att man skulle säga galna saker om dig och vilja veta allt om dig”. Men jag hade aldrig planerat det. Jag var nio när jag började som skådespelare. Allt jag ville var att göra coola, intressanta filmer.

”Hård intensivkurs”

Han skakar på huvudet.

– Det var en hård och ibland skrämmande intensivkurs. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns stunder när jag undrade vad jag hade gjort.

Flera av dem har inträffat i möten med fans – som den gången under en storhelg när han var hemma i Kentucky.

– Vi satt och åt när det ringde på dörren. Min pappa öppnade. Utanför stod två tolvåringar och deras mamma. De trodde att jag skulle ­vara hemma under högtiden och hade sträckkört i tio timmar för att få ­träffa mig.

Han gick ut till dem på verandan.

– De bar Peeta-tröjor och Peeta-mobilfodral och bara grinade. Jag såg på dem och jag såg på deras mamma och tänkte ”Vad gör du med dem?”.

Han säger att han var chockad.

– Jag tog bilder med dem, skrev några autografer på deras saker, men ­ville samtidigt inte uppmuntra beteendet.

– Jag pratade med dem i några ­minuter. Sen sa jag att jag var tvungen att gå in för att umgås med min ­familj och att jag var ledsen för att de skulle behöva åka hem igen.

”Folk älskar filmerna”

Josh liknar fan-kontakterna med en svår balansgång längs en gräns.

– Jag inser att folk älskar filmerna, figurerna och min insats. Det otäcka är de som inte ser gränsen utan kommer rusande rätt över den.

I dag, efter att ha levt med det ­intensiva rampljuset i mer än fyra år, tycker Hutcherson att han har vant sig lite grand.

– Jag har lärt mig acceptera det och ser det som något mycket lyckosamt. Det gör att jag får fortsätta min karriär och det har öppnat många ­dörrar till andra projekt.

Samtidigt är han stolt över filmernas genomslagskraft och budskap.

– Mycket av det som händer i ”Hunger games” bottnar i skillnaderna mellan fattiga och rika. Vi ser samma sak i dagens värld, samtidigt som gapet bara växer.

Få den ABSOLUT bästa kollen på ny film rätt ner i ditt Facebookflöde - följ Nöjesbladet Film på Facebook