”Greatest days” är allt annat än magic
Take That-musikalen är en otrimmad EPA-”Mamma Mia”
Publicerad 2023-08-03
Greatest days
Regi Coky Giedroyc, med Lara McDonnell, Aisling Bea, Jessie Mae Alonzo, Carragon Guest, Jayde Adams, Nandi Hudson, Amaka Okafor, Eliza Dobson, Alice Lowe
FILMRECENSION. I musikalen baserad på några av Take Thats största hits pendlas det mellan 90-tal och nutid – och dansas och sjungs på gator och torg utan större finess.
MUSIKAL. Musikalen "Greatest days" pendlar mellan nutid och flashbacks från 90-talet. 1993 älskar sextonåriga Rachel och hennes tidstypiskt klädda bästa vänner samma pojkband, badar i affischer, Smash Hits-tidningar och musikprogrammet Top of the Pops. Kan alla texter, har sitt livs upplevelse på en konsert och ska alltid hålla ihop.
Några decennier senare har de helt tappat kontakten. Vad hände?
När en av dem sedan vinner biljetter till pojkbandets återföreningskonsert i Aten uppstår ett återföreningsläge också för det gamla gänget. Minnen och känslor bubblar upp, saker ska redas ut, kul ska has, sprit drickas och elsparkcyklar åkas i turistbroschyridylliska miljöer.
"Greatest days" bygger på några av Take Thats största hits, och är baserad på scenmusikalen The Band som hade West End-premiär för några år sedan.
”Never forget”, ”Back for good”, ”Shine”, ”Rule the world”, ”Greatest days” – det dansas på gator och torg, i telefonkiosker och på dubbeldäckade bussar, det gråts och skrattas helt enligt manualen. Pojkbandet dansar med.
Man får omedelbart en känsla av att de som står bakom sett framför sig som sin främsta målgrupp ett vingligt, kissnödigt och vulgärt möhippegäng med falsettröster och oerhörda mängder surt, vitt vin i kroppen, och man får lika omedelbart en känsla av att de sett på sin målgrupp exakt så: med ett visst förakt.
Man verkar också ha tänkt sig att det krävs mycket litet för att få de här påtänkta kvinnorna att feel riktigt good, faktiskt inte mer än en otrimmad EPA-"Mamma Mia" utan finesser.
Dansnummer som ser billiga ut, vuxna kvinnor som hittepå-bråkar och beter sig som barn. Scener som går ut på att allt stannar upp, det stirras uppifrån och ned och går chockvågor genom kompisgänget när en av dem visar sig vara så misslyckad att hon – FLÄMT! - är tjock, har skäggstrån och svettas, aldrig har lämnat hemstaden och jobbar i sin mammas butik.
Man blir både matt och provocerad av slappheten, och jag misstänker att inte ens några glas vin hade gjort upplevelsen bättre.
Visas på bio.
Passa i stället på att se...
... Julie Taymors Beatles-musikal "Across the universe", om man sugen på jukeboxmusikal.
Visste du att...
... Take That dyker upp i en cameo i "Greatest days"?
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.